Förlegat statsskick som fascinerar
Hellre republik än monarki i Sverige?
Tja, det statsskick vi har idag är i grunden odemokratiskt och jag tycker naturligtvis att det är fel att vi har en statschef som tillsätts via arv och inte genom fria val. Så svaret borde väl rimligtvis vara ja på frågan.
Men jag kan å andra sidan stå ut med vår svenska monarki eftersom kungen i praktiken inte har någon makt. Han är tack och lov bara en galjonsfigur (emellertid för oss skattebetalare en kostsam sådan). Lyckligtvis styrs Sverige av folkvalda politiker i regering och riksdag.
Däremot reagerar jag starkt på den oproportionerligt stora uppmärksamhet som kungliga bröllop får i media. Visst, jag vet varför det är så; skälet är att väldigt många i vårt land vill se detta spektakel. Och precis som när det gäller stora idrottsevenemang (som också får oerhört mycket mediautrymme) så gäller tydligen Bert Karlssons gamla devis: ge folk vad folk vill ha.
Och då är väl allt bra då?
Ja kanske. Men jag har ändå väldigt svårt att förstå hur något så uråldrigt och förlegat som det det svenska kungahuset kan väcka sådan fascination hos så många. Varför detta okritiska fjäskande för överheten? Varför detta intresse för detaljer om kungafolkets medaljer och diadem?
I sin krönika i dagens Aftonbladet skriver Jan Guillou bra om ovanstående. Titeln är Vid kungliga bröllop råder intellektuellt undantagstillstånd.
Bilden är en gratisbild som jag hämtat från Kungahusets hemsida.
Blogg100/100
Läs även andra bloggares åsikter om prinsbröllop, demokrati, republik, monarki, Carl Philip, sofia, kungahuset