Under jul- och nyårshelgen såg jag ”Den fjärde mannen”, TV-deckaren som byggde på terrorattentatet mot Västtyska ambassaden i Stockholm 1974. Terroristerna som ockuperade ambassaden, och där dödade flera personer, tillhörde terrororganisationen RAF (Röda Arméfraktionen).
Under hela 1970-talet utförde RAF (egentligen mer kända som Baader-Meinhofligan) en lång rad ohyggliga terrorattacker. Många oskyldiga människor fick sätta livet till och begreppet Baader-Meinhof blev synonymt med terrorism.
Jag minns den tiden väl. Baader-Meinhofligan figurerade ofta i media och när jag läste om dem fick jag en känsla av obehag.
Sedan många år är Baader-Meinhofligan lyckligtvis historia men tyvärr inte terrorismen som fenomen. Numera har terrorgrupperna andra namn (exempelvis al-Qaida och IS) men fortfarande är det oförsonliga hatet den stora drivkraften.
Igår slog terrorister till mot en tidningsredaktion i Paris och mejade ner tolv helt oskyldiga människor med automatvapen. Uppenbarligen utfördes dådet av islamistiska extremister som ville hämnas dem som terroristerna tycker har smädat deras religion.
Det som hände i Paris är en obeskrivligt vidrig handling. Men det värsta är att det kan bli ännu värre. De rasistiska och antimuslimska krafterna i Europa har under senare år vuxit sig starkare och skulle någon galenpanna från en sån gruppering få för sig att hämnas kan det gå riktigt illa. En hämndspiral utan slut skulle bli en fullständig katastrof.
Islamistiska terrorister inte är representativa för muslimer i allmänhet. Ökad främlingsfientlighet och hämnd löser inga problem. Vägen framåt är istället att stoppa våld och destruktiva maktstrukturer, samt verka för en ökad förståelse mellan olika människor.