Fotografisk psykologi

 
Jag fotograferar ju en hel del på jobbet. Maskiner, träd, papper, människor. Ofta porträttbilder. 
 
Jag har många gånger konstaterat att entusiasmen över att bli fotograferad varierar från person till person. Några gillar det, andra gillar det inte. Oavsett vad de tycker så brukar de flesta vilja se bilderna på sig själva i kameran. Och ofta brukar de kommentera med en suck: "ja, ja, jag är väl inte snyggare än så".
 
Utan att riktigt tänka mig för har då många gånger spontant svarat: "nejdå, det är du inte" för att omedelbart inse att det kanske inte var ett så bra svar. Innebörden blir ju då att personen inte ser speciellt bra ut.
 
Borde jag då istället svara "jo, det är du"? Nej, det borde jag naturligtvis inte. Då skulle ju budskapet bli: "Du kan faktiskt bli snyggare än du är nu", vilket också får innebörden att personen inte är snygg nog. 
 
Båda varianterna av svar riskerar ju att bli förolämpande. Och det vill jag ju inte. 
 
Hur borde jag då bemöta fotoobjekten när de gnäller om sitt utseende? 
 
Säger dessa personer så bara därför att de tigger smicker?
 
På bilden ovan blev fotografen själv förevigad i en semmelsituation på jobbet idag. Kan man bli snyggare än så?
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Semla, selfie, porträttfotograf, foto
 
 
 
 
 
#1 - Kenneth

hur var det nu "nej det kan du inte " eller " ja det kan du" :)

Svar: Det är frågan.
Per-Anders

#2 - Bp

Hahaha! Jag brukar säga som så: - Ja du vet bilder ljuger ju aldrig.
Kanske inte så smart heller, men jag får alltid ett leende som svar...

Svar: Just det.
Per-Anders

#3 - kalebass

Semlan var väldigt fin tycker jag...
Nja, det är kanske som med en ljudupptagning, man känner knappt igen sin egen röst.
Pst, med en gräddklick på näsan blir ALLA gulliga :-)

Svar: Så är det nog.
Per-Anders