Play the game

Som jag bloggade om häromdagen var vi förra veckan på rockkonsert. Det var jag, sambon och 4000 andra människor. 

 

Vid rockkonserter förr i tiden hände det ibland att publiken visade rockartisterna sin uppskattning genom att tända sina tändare och hålla upp dem i luften. Flera gånger har jag själv upplevt den mäktiga synen när tusentals människor i en publik vajat sina tändare fram och tillbaka. 

 

Men det var förr, det. Nuförtiden är det mobiler som gäller. 

 

När vi var på förra veckans konsert med Roxette höll publiken upp sina mobiler (med tända lampor) under en av låtarna. Den mäktiga känslan blev densamma, faktiskt lika coolt som om publiken hållit upp tändare.

 

Fast när konserten led mot sitt slut undrade jag faktiskt vad stora delar av publiken höll på med. Som de allra flesta vet (eller borde veta) avslutas i stort sett alla rockkonserter med en liten teaterföreställning. Den teaterföreställning kallas extranummer. 

 

Alla artister räknar med att publiken vill ha ett extranummer. Egentligen ska ju publikens önskemål om extranummer komma som en positiv överraskning på artisterna på scenen. Men alla större artister räknar med extranummer och luras bara när de påstår att konserten är slut.

 

Därför var det med stor irritation jag konstaterade att stora delar av publiken reste sig för att lämna Dalhalla när Per Gessle sa "tack för ikväll, det här var sista låten". 

 

Alla borde veta att det bara är teater och att bandet räknar med att spela ytterligare ett par låtar. Så när Roxette efter några minuter åter kom in på scenen för att dra igång The Look såg den del av publiken som var på flykt enbart förvånad ut, typ "hallå, vad är det som händer? Han sa ju att det var slut och så börjar de spela igen. Kan inte vi gå härifrån nu?

 

Amatörer!