Varför spela teater? Jag har ju min iPhone!
Är du en skärmsneglare?
I gårdagens sändning av Aktuellt (SVT2) handlade ett av inslagen om våra nya vanor vi fått med anledning av att vi ständigt är uppkopplade. Skärmsneglare och onlinetics är tydligen ord som används för att beskriva när vi vanemässigt (tvångsmässigt) sitter och pillar på mobilen vid alla möjliga och omöjliga tillfällen.
En studie om detta har gjorts vid Göteborgs universitet och frågan som ställdes i inslaget var: klarar vi av att ständigt kunna nätverka digitalt, samtidigt som vi ska förhålla oss till de människor vi har i vår fysiska närhet?
Jag har tidigare bloggat om det här där jag slår fast min rätt att surfa när jag äter.
Jag menar, vad är alternativet?
Om jag vill ta del av nyhetsflödet i min mobil när jag är bortbjuden på middag (eller på fest eller nån annanstans där jag är bland andra människor), då måste jag få göra det. Behöver det innebära att jag är oartig?
Är det mindre oartigt när bordsgrannar dränker oss övriga med sina egna, aldrig sinande, flöden av skryt och egocentriska berättelser om sina inbillade storverk? I sådana situationer har jag större utbyte av att kolla Facebook i mobilen.
Nä, jag tänker inte spela teater bara för att vara artig.