Mina åsikter i smyg blev politisk verklighet

Jag minns diskussionerna i S-föreningen för så där tio, femton år sedan.

 

Jag minns särskilt en gång när den socialdemokratiska föreningen jag då var medlem i hade kallat till ett medlemsmöte där bland annat miljöfrågor stod på dagordningen. Under mötet yttrade jag mig och sa bland annat: "ja, säga vad man vill om Miljöpartiet men de har ju i alla fall satt miljöfrågorna på den politiska agendan". 

 

Jag fick genast mothugg från flera andra mötesdeltagare med typ: "nä, det har dom inte alls det. Vi socialdemokrater pratade miljö långt före MP, och förresten är Miljöpartiet bara ett populistiskt enfrågeparti". Budskapet var tydligt: inom socialdemokratiska kretsar pratar vi inte gott om Miljöpartiet. 

 

Idag vet vi hur det gick. För några dagar sedan presenterade vår nye socialdemokratiske statsminister sin regering bestående av 18 socialdemokrater och sex miljöpartister. Så kan det gå. 

 

Med åren har dock mina smygsympatier med Miljöpartiet svalnat i takt med att partiet förvandlats från att vara en uppkäftig rebellrörelse till dagens välartade kostym-och-slipsparti. Dessutom har de ju flera gånger visat att de är politiskt opålitliga och frågan är om de ideologiskt egentligen står till höger eller vänster. 

 

Under den nyligen avslutade valrörelsen smygsympatiserade jag med Feministiskt initiativ. Jag tycker Gudrun Schyman är helskön och oerhört underhållande i sina framträdanden på TV, och säga vad man vill om Fi men nog måste man konstatera att det är de som satt begreppet feminism på den politiska agendan. 

 

Men idag anses Fi vara ett ansvarslöst enfrågeparti (inte minst inom S-kretsar) som fått sina väljarsiffror av proteströstare. När Stefan Löfvén presenterade sin nya regering beskrev han den som en feministisk regering. Vem vet, ge Fi tio år så kanske de också får vara med i en socialdemokratisk regeringsbildning. 

 

Själv röstar jag dock fortfarande på socialdemokraterna och tycker trots allt att Löfvéns nya regering inger framtidstro. Med sin spännande mix av ministrar tror jag möjligheterna ökar att olika grupper i samhället kan komma närmare varandra; kvinnor - män, invandrare - svenskar, storstad - landsbygd, ung - gammal. Kanske kan till och med alla som röstade på SD bli integrerade i samhället. De är ju också människor.