I djupwebben kan ingen höra dig skrika
Härom dagen hörde jag ett ord som jag inte hört förut. Djupwebben.
Jag frågade sambon (universitetsutbildad inom datanätverk) men hon visste inte vad det var. På jobbet visste de inte heller, men en kollega googlade på ordet och hittade följande förklaring:
djupwebben - (deep web) - den del av webben som sökmotorerna inte hittar. Djupwebben består av sidor som genereras från databaser, sidor som inte är åtkomliga via länkar, bild och ljud samt, för vissa sökmotorer, pdf-filer. Webbsidor som är lösenordsspärrade räknas däremot inte till djupwebben.
Det beräknas att djupwebben är hundra gånger större än den sökbara webben. Mycket företagsinformation och myndighetsinformation hör till djupwebben, liksom ofta tidningarnas textarkiv. Sidorna i djupwebben är åtkomliga för den som vet exakt var de finns, men inte för vanliga sökmotorer som går från länk till länk. Specialiserade sökmotorer är ofta bättre på att hitta material i djupwebben än vad de vanliga generella sökmotorerna är.
När jag läser ovanstående går tankarna till nån gammal Indiana Jonesfilm där Harrison Ford irrar omkring i avlägsna mystiska djungelområden.
"...djupwebben är hundra gånger större än den sökbara webben".
Det låter onekligen hissnande. Låt säga att man är ute och nöjessurfar på den vanliga trygga webben, typ till Aftonbladet, Fototriss eller Youtube.
Så får man för sig att man vill kolla in lite kändisskvaller på Flashback och plötsligt sugs man in i ett svart webbhål. Och efter en omtumlande resa genom ett långt svart långt rör inser man några sekunder senare att man hamnat i djupwebben.
"...den del av webben som sökmotorerna inte hittar".
Här är man fullständigt utelämnad och hur du än skriker och bankar kan ingen hitta dig, ty i djupwebben hittar inte de vanliga sökmotorerna.
Jagad av stora blodtörstiga hundar rusar man planlöst runt i panik. Finns det något hopp om man blir fast i djupwebben?