En bild. Ett pussel.

 
Det är torsdagkväll. Jag har just kommit hem från jobbet. Jag står i köket och ser ut genom fönstret. Funderar. Mina tankar resulterar i följande poetiska verk: 
 
En och en faller de på plats.
Pusselbitarna.
Initialt är konturerna diffusa.
Men för varje bit som finner sin plats,
i pusslet,
blir bilden skarpare.
Det jag skönjer skrämmer mig.
Hur kunde det bli så här?
 
Bilden ovan har inget med dikten att göra. Motivet på bilden är skylten med rumsnumret till vårt hotellrum när vi var i Berlin förra helgen.
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Vardagslyrik, poesi, livet, Timrå, Sundsvall
#1 - Rantamor

Heja Timrå, leder just nu, håll i...

Tjingelingen från Rantamor.

Svar: :)
Per-Anders

#2 - Rantamor

Heja Timrå, leder just nu, håll i...

Tjingelingen från Rantamor.

Svar: :)
Per-Anders

#3 - Rantamor

Heja Timrå, leder just nu, håll i...

Tjingelingen från Rantamor.

Svar: :)
Per-Anders

#4 - Rantamor

Heja Timrå, leder just nu, håll i...

Tjingelingen från Rantamor.

Svar: :)
Per-Anders

#5 - Rantamor

Oj förlåt det blev så många !!

Svar: "Timrå IK är dom bästa..!"
Per-Anders

#6 - Kenneth

fin skylt

Svar: Fin skylt..? Fast dikten då? Är inte den fin? Jag är faktiskt stolt över den.
Per-Anders

#7 - BP

Du börjar bli bättre och bättre på det där. Å din dörrskylt är riktigt cool - ett konstverk faktiskt!

Svar: Det fanns ett likadant konstverk vid varje dörr - fast med olika nummer.
Per-Anders

#8 - Arvid och Lydia

Man kan fundera över den häftiga dörrskylten och vad som skulle kunna hända bakom den dörren...;-)

Risken med att lägga pussel är förstås att det som först verkar vara ett virrvarr, plötsligt blir tydligt på ett sätt som det inte är självklart att man gillar.

Lycka till !

Svar: Tack!
Per-Anders