Kung i bollhavet

Vid bordet intill sitter två yngre kvinnor och jag noterar hur den ena upprepade gånger ropar på sin lille son som leker i bollhavet. ”Kom och ät nu, gubben. Annars blir din hamburgare kall”. Den lille sonen struntar fullständigt i sin mamma och leker obekymrat vidare med, vad jag förmodar, sina nyfunna vänner i bollhavet.

De två kvinnorna pratar vidare med varandra. De diskuterar högt och tydligt en gemensam kvinnlig bekant och hennes status i sällskapslivet. Mamman ropar återigen på sin son: ”men kom nu då, annars blir du utan mat”. Ingen reaktion från den lille gossen.

Mammans mobil ringer och hon svarar. Jag hör hur hon berättar att hon befinner sig på McDonalds och att hon väntar på att sonen ska komma och äta sin hamburgare. ”Alla de andra barnen i bollhavet kommer springande när deras föräldrar ropar. Det är bara min son som skiter i vad jag säger. Han bryr sig inte ett dugg", säger hon. Och när hon säger det anar jag nästan lite stolthet i rösten.

Jag har tänkt en hel del på den där händelsen. Den lille pojken får ingen reaktion från sin mamma när han inte bryr sig. Istället skryter hon om honom. Vilka normer kommer han att bära med sig i livet? Om han blir van att ostörd få utveckla sin egoism, hur kommer det att prägla honom som vuxen?

Visst, han blir säkert en vinnartyp men kommer också att upplevas som både odräglig och påfrestande av sin omgivning.

Och när motgångarna i livet till slut kommer (vilket de med all säkerhet gör) så kommer han att tycka att det inte finns någon annan det är så synd om som honom.