Jag har sett datorns innersta väsen. Där är det hett

Jag har haft min PC i sju år. I datorvärlden är det att jämföra med att man kör omkring i en T-Ford, men trots sin ålder har min stationära dator funkat bra. Ända fram till i somras nån gång. Då började den plötsligt slå av sig själv, vilket inträffade gång på gång, ända tills den nästan inte gick att starta.

 

"Overheated" stod det på skärmen varje gång den slog av sig vilket naturligtvis kan tolkas som att den blivit för varm.

 

Efter att ha konsulterat en av familjens yngre datorkunniga förmågor så öppnade jag sidostycket på datorburken för att ge mig på operation rengöring. För ändamålet hade jag köpt en burk tryckluft som jag blåste rent med i diverse kylflänsar och fläktar. Mycket damm var det.

 

Efter det startade datorn snällt igen, och fungerade faktiskt ganska bra, men efter ett tag började den att krångla igen. Återigen konsultation av den yngre förmågan som den här gången bytte datorns nätaggregat. Igång igen med datorn som funkade en stund men snart kom meddelandet "overheated" igen och datorn stannade. 

 

Vid den här tidpunkten hade jag nästan gett upp och började så smått vänja mig vid tanken att datorn var slut. Forewer. Vår yngre förmåga hade emellertid inte gett upp utan sa "vi ska kolla CPUn". Det är nämligen väldigt viktig (har jag lärt mig nu) att kylflänsen sitter ordentligt fast mot CPUn. Och för att värmen (en CPU blir oerhört varm, har jag också lärt mig nu) ska kunna ledas bort från CPUn så bra som möjligt måste man ha kylpasta emellan. 

 

Och för att göra en lång historia ännu längre så åkte jag till Kjell & co och köpte en pytteliten tub kylpasta för 99 kronor som den yngre förmågan applicerade mellan kylflänsen och CPUn.

 

Och nu funkar datorn hyfsat bra igen. 

 

Fast oftast använder jag ändå min iPad.

 

Bilden ovan visar min dators innersta väsen, CPUn. Ovanpå den sitterylflänsen och kylfläkten.