Det finns bara en av oss och det är jag
Vi svenskar är ju ett folk som gärna tillämpar ett disciplinerat köbeteende. Gud nåde den som försöker gå före i krogkön eller taxikön en sen lördagsnatt. Och att försöka tränga sig före i kassakön på Willys, ja det finns nog inte ens i sinnevärlden hos oss.
Men av någon anledning gäller inte samma ködisciplin i trafiken. Där verkar många istället förvandlas till blodtörstiga egoister som inte nöjer sig med något annat än att komma först.
Men av någon anledning gäller inte samma ködisciplin i trafiken. Där verkar många istället förvandlas till blodtörstiga egoister som inte nöjer sig med något annat än att komma först.
På norra utfarten från Sundsvall är framkomligheten på motorvägen för närvarande begränsad. Detta på grund av det pågående brobygget över Sundsvallsfjärden. Det har också till följd att det ofta bildas långa köer när de två motorvägsfilerna övergår till en fil.
Det är då egoismens fula tryne visar sig bakom många bilrattar. Det är då man får se bilar som kör om den kilometerlånga kön för att helt sonika tränga sig in i kön där vägen smalnar av.
Jag har funderat på hur dessa bilister resonerar. Tycker de att de tillhör någon sorts högre stående ras som har rätt att bara strunta i alla andra? Fattar de inte att den långa bilkön rör sig ännu långsammare när ett gäng omkörande bilar bildar en propp långt fram i kön?
Tyvärr blev bilden ovan ganska risig (jag har tagit den med mobilen i motljus som jag sedan fixat till i appen Snapseed) men den funkar ändå som illustration till vad jag vill säga i inlägget: Om alla hjälps åt går det fortare framåt.