Knäppa kort kan väl vem som helst göra

Året var 1974 och jag gick i nionde klass på högstadiet i Matfors. Skolan liknade antagligen de flesta andra högstadieskolor på den tiden med tegelfasad, rökruta, och ett stort kapprum med en massa förvaringsskåp. Samt en massa klassrum förståss.

 

På skolan fanns även ett uppehållsrum där vi elever hängde på rasterna. Där kunde vi spela spel, lyssna på musik och köpa eftermiddagsfika.

 

Plötsligt en dag monterades en fotoutställning upp i uppehållsrummet. Den bestod av ett antal stora pappersark med ett gäng svartvita bilder på. Jag kommer idag inte ihåg vilka motiven var på bilderna eller vilket tema utställningen hade. Däremot minns jag diskussionen om utställningen bland oss elever.

 

Det utbröt nämligen en intensiv diskussion om bilderna var fotografier eller målningar. Alldeles uppenbart var det fotografier men flera av eleverna hävdade att det måste vara målningar eftersom det annars inte kunde vara konst. De menade alltså att fotografier inte kan vara konst, utan konst måste alltid vara en målad tavla. "Knäppa kort kan väl vem som helst göra. En tavla kan bara målas av en konstnär", som någon i klassen sa.

 

Jag tänker på talesättet att "inte se skogen för alla träd som är i vägen".

 

Många verkar ha en klar uppfattning om hur konst ska vara. Det ska vara en målad tavla, eller en skulptur, och man ska kunna se vad det föreställer. Själv håller jag inte riktigt med om det. Jag tycker bra konst ska beröra och sätta igång fantasin. 

 

Som exempelvis fotot av ett kasserat moderkort till en dator. Gissa den underliggande meningen med bilden ovan!