Om Flashback, yttrandefrihet och rånare på flykt
Flashback. Yttrandefrihet på riktigt (som Flashback själva påstår) eller hemvist för diverse rabiata näthatare?
Jag läser på Flashback en tråd som handlar om måndagens stora händelse i Sundsvall då två rånare övermannades av bland annat tre gymnasieelever. Skälet till att jag kollade upp händelsen på Flashback var om där fanns något skvaller om rånarnas eventuella koppling till kriminella mc-gäng (vilket spekulerades om i media). Den aspekten avhandlades dock inte på tråden utan istället handlade diskussionen nästan helt och hållet om de inblandades etniska tillhörighet, såväl hos rånarna som hos de som ingrep. Som om det skulle vara relevant.
Jag hade i stället förväntat mig en diskussion om hur smart det egentligen är att hoppa på två desperata rånare på flykt. Jag menar, naturligtvis ska vi medborgare visa att vi inte accepterar kriminallitet, men många kriminella brukar ha för vana att vara beväpnade. Så att ingripa mot ett pågående brott har definitivt sina risker.
Men självklart tycker jag det var fantastiskt gjort av de inblandade som stoppade rånarna i Sundsvall. Brott får aldrig löna sig.
Men åter till Flashback. Hade jag förväntat mig något annat än att bara hitta en massa trams på Flashback? Nej, naturligtvis inte. Flashbacks egen slogan är "yttrandefrihet på riktigt" men egentligen handlar det om det rakt motsatta. I stort sett samtliga som yttrar sig på Flashback är anonyma och de allra flesta verkar också vara Sverigedemokrater. Några andra åsikter än de rasistiska finns inte representerade.
De som medverkar i Flashbacks diskussionsteater varken vill eller förväntar sig att bli emotsagda. Men det finns faktiskt några som tar debatten. Läs här om Piratpartiets partiledare Anna Troberg och journalisten Katarina Mazetti som försökt att ta debatten med näthatarna på näthatarnas egna hemmaarenor - Flashback och Avpixlat. Resultaten av deras närkamper med näthatarna är intressanta.
Demokratin kan aldrig tas för given utan måste erövras varje dag.