Amanda Jenssen bäst på Konsertfesten

Ingen kö till bajamajorna. Det säger allt.

 

Jag kan säga direkt att jag tycker årets Konsertfest i Sundsvall var den sämsta hittills. Artistutbudet var klent (inte ens i närheten av fjolårets nivå med bland annat Bryan Adams höjdarkonsert) och det kändes inte heller som årets Konsertfest fick speciellt många besökare. Den känslan bekräftades av att jag kunde gå rakt in i första bästa bajamaja när jag måste tömma blåsan. 

 

Men jag såg dock två ljus i festivalmörkret: Yohio och Amanda Jensen, som båda gjorde riktigt bra konserter.

 

Konsertfestens bästa konsert var utan tvekan den med Amanda Jenssen. Med sina medryckande låtar gjorde hon en kalaskonsert med riktigt bra tryck i och hennes framträdande på Konsertfesten blev en positiv överraskning för mig. Synd bara att hon inte fick så mycket publik framför scenen.

 

Konserten med Yohio var också bra. Yohio var den enda under Konsertfesten som levererade lite rockös, i vissa låtar riktigt tungt sådant, vilket kändes bra tycker jag. Men även här var det väldigt tunt i publikleden. En lite mer inspirerad, och större, publik hade kunnat göra Yohios konsert till en riktig höjdare.

 

Det band som drog störst publik var Gyllene Tider. Själv har jag aldrig varit någon större vän av deras musik som jag tycker bara är tramsig. Men stämningen under konserten var hög och det är ju glädjen hos publiken som räknas. 

 

Först ut på scenen under fredagskvällen var Linnea Henriksson. Hennes publik var jätteliten och när hon var klar med sin konsert blev hon inte inropad till något extranummer. Undrar hur förnedrande sådant är för en artist med självaktning. Även när Yohios konsert var "slut" var det på vippen att publiken inte förmådde sig att ropa in honom till ett extranummer. Många i publiken gick därifrån och verkade helt enkelt inte förstå att det "hör till" att ropa på extranummer - att det är en del av den ordinarie konserten.

 

Konsertfesten avslutades på lördagskvällen med Håkan Hellström. Jag ska villigt erkänna att jag inte på något sätt kan förstå hans storhet, och hans framträdande på Konsertfesten gav mig inte heller någon ökad insikt om den. I mina öron och ögon är han bara en brölande pajas som inte levererar någon som helst medryckande musik.

 

Bilden ovan tog jag under konserten med Amanda Jenssen. I en av låtarna spelade en av hennes kompmusiker på en såg. Coolt som fan.