Den enes olycka - de andras gemenskap

Ett litet minne från den nyss avslutade semestern.
 
Det är en av semesterns få riktigt varma dagar och jag njuter av ledighet, tom kalender och långa sovmornar. Jag har parkerat vid Coop för att gå in och handla när jag på håll ser en man som med stor möda förflyttar sig utmed husväggen. I handen har han en Systempåse och han är, kort sagt, aspackad.
 
När jag handlat klart och är på väg ut ur butiken ligger mannen på golvet i entrén. Några kunder sitter på huk runt honom och när jag går närmare inser jag att jag känner honom. Vi är inte nära bekanta men så pass att vi brukar heja på varandra när vi möts.
 
Jag visste inte att han hade grava alkoholproblem. I alla fall är det slutsatsen jag drar när jag ser hans Vodkaflaska och det tillstånd han befinner sig i.
 
Han är på gränsen till medvetslös men när jag säger hans namn rycker han till och han svarar "Ja..?" En av de andra kunderna har ringt ambulansen som är på väg och jag frågar honom hur man mår. Han öppnar ena ögat och får fram: "Det är brännvinets fel alltihop". Så får han syn på sin systempåse och säger: "Ge mig gottepåsen. Jag vill ha en sup".
 
"Skulle inte tro det", säger jag.
 
I väntan på ambulansen börjar jag och de andra kunderna att småprata med varandra. 
"Jag såg när han ramlade. Han föll handlöst bakåt och slog bakhuvudet i golvet", säger en dam i församlingen. 
 
"Vi måste se till att hålla honom vaken till ambulansen kommer. Det såg verkligen otäckt ut när han föll", säger en annan dam.
 
"Men.. visst är du mamma åt en av mina arbetskamrater", säger en man åt en tredje dam som nu anslutit sig.
 
Vi fortsätter att prata om ditt och datt och stämningen börjar så smått att kännas lite gemytlig.
 
"Jag har för mig att han är gift med en kvinna jag är ytligt bekant med. Undrar om de fortfarande är ihop", säger en av damerna. 
 
Ambulansen kommer, lastar in mannen och åker iväg. Vi skiljs åt var sitt håll. Hemma igen blir jag sittande och funderar på vad jag varit med om. Där stod vi, fem personer runt en sanslöst berusad man som låg på golvet. Vi fem hade aldrig tidigare träffats men i vår nyfunna gemenskap fick vi plötsligt mycket att prata om. En gemenskap grundad av en man vars liv uppenbarligen var i kris.
 
Det hela känns aningen absurt. 
 
Jag kommer att tänka på en gammal låt med Pugh Rogefeldt som heter Karneval. Tyvärr har jag inte hittat den på vare sig Spotify eller YouTube men texten går att läsa här
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om semester, alkohol, missbruk, gemenskap, Systembolaget, droger, karneval

Kommentarer
Postat av: Micke

Jo...om man ger sig tid vid möten mellan mäniskor på stan kan det visa sig att man har mer gemensamt än man kan tro.

Har du sett gubben efter fallet?


Svar: Nej, jag har ju inte det. Tänker mycket på honom också. Undrar vilka hans utsikter är att ta sig ur alkoholens bojor. Han kommer troligen inte att klara det själv.
Per-Anders

2012-08-22 @ 20:07:38
URL: http://guldkryckan.blogspot.com
Postat av: Annelie Esséus

Tack för din kommentar. Och vilket jobb du gjorde med din vikt, fantastiskt bra.
Sorgligt med den där mannen. Eftersom jag jobbar på akuten ser jag ju ofta de här tragiska fallen med alkoholiserade människor. De klarar oftast inte att ta sig ur det där själva, och man kan inte hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Hur cyniskt detta än låter så har man alltid ett val, och nånstans på vägen gjorde man ett mycket dåligt val......
Det finns så mycket tragik där ute.

Svar: Ja, det gör ju det. Mycket tragik finns det.
Per-Anders

2012-08-23 @ 17:36:25
URL: http://esseus.se
Postat av: Mia

Sådana händelser leder ofta till eftertanke.

Precis som Annelie här ovan säger att ingen kan bli hjälpt om hen inte själv önskar det, det är sant.

Däremot så tror jag inte att någon vill vara i den situationen. Hur vägen dit gått till, ja, det kan nog vara på många olika sätt. En del människor fastnar väldigt lätt i ett missbruk, medan andra kan hantera alkoholen utan att fastna i det. Trots ett ganska omfattande användande.

Svar: Oavsett vad det beror på så är det alltid lika tragiskt.
Per-Anders

2012-08-25 @ 14:34:44
URL: http://miatankar.wordpress.com
Postat av: Lennart

Vid mitt torg brukar jag ofta se en man sitta på en bänk eller stå vid den med en ölburk i handen, ibland är hans kompisar där också. En dag då jag skulle kliva av spårvagnen hemma så skulle han kliva på. Fast han var så packad att han inte kunde det, utan kröp in i istället. Då har det gått långt, inte bara en öl. Men han lyckades inte komma in hela vägen så han blev omhändertagen av spårvagnsföraren och några andra.

Svar: Ytterligare ett tragiskt fall.
Per-Anders

2012-08-25 @ 17:46:00
URL: http://autobahnfahrer.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter