Den enes olycka - de andras gemenskap
Ett litet minne från den nyss avslutade semestern.
Det är en av semesterns få riktigt varma dagar och jag njuter av ledighet, tom kalender och långa sovmornar. Jag har parkerat vid Coop för att gå in och handla när jag på håll ser en man som med stor möda förflyttar sig utmed husväggen. I handen har han en Systempåse och han är, kort sagt, aspackad.
När jag handlat klart och är på väg ut ur butiken ligger mannen på golvet i entrén. Några kunder sitter på huk runt honom och när jag går närmare inser jag att jag känner honom. Vi är inte nära bekanta men så pass att vi brukar heja på varandra när vi möts.
Jag visste inte att han hade grava alkoholproblem. I alla fall är det slutsatsen jag drar när jag ser hans Vodkaflaska och det tillstånd han befinner sig i.
Han är på gränsen till medvetslös men när jag säger hans namn rycker han till och han svarar "Ja..?" En av de andra kunderna har ringt ambulansen som är på väg och jag frågar honom hur man mår. Han öppnar ena ögat och får fram: "Det är brännvinets fel alltihop". Så får han syn på sin systempåse och säger: "Ge mig gottepåsen. Jag vill ha en sup".
"Skulle inte tro det", säger jag.
I väntan på ambulansen börjar jag och de andra kunderna att småprata med varandra.
"Jag såg när han ramlade. Han föll handlöst bakåt och slog bakhuvudet i golvet", säger en dam i församlingen.
"Vi måste se till att hålla honom vaken till ambulansen kommer. Det såg verkligen otäckt ut när han föll", säger en annan dam.
"Men.. visst är du mamma åt en av mina arbetskamrater", säger en man åt en tredje dam som nu anslutit sig.
Vi fortsätter att prata om ditt och datt och stämningen börjar så smått att kännas lite gemytlig.
"Jag har för mig att han är gift med en kvinna jag är ytligt bekant med. Undrar om de fortfarande är ihop", säger en av damerna.
Ambulansen kommer, lastar in mannen och åker iväg. Vi skiljs åt var sitt håll. Hemma igen blir jag sittande och funderar på vad jag varit med om. Där stod vi, fem personer runt en sanslöst berusad man som låg på golvet. Vi fem hade aldrig tidigare träffats men i vår nyfunna gemenskap fick vi plötsligt mycket att prata om. En gemenskap grundad av en man vars liv uppenbarligen var i kris.
Det hela känns aningen absurt.