När döden blir digital



Det är torsdag, två dagar innan alla helgons dag. Jag är på kyrkogården för att tända ett ljus på mina föräldrars grav och med mig har jag min 85-åriga faster. Medan vi sakta promenerar över kyrkogården läser hon namnen på gravstenarna högt för sig själv och konstaterar att hon känner de flesta. Eller rättare sagt, kände. Att de hamnat här tyder ju på att de inte längre finns i livet.

"Bland mina vänner är det snart bara jag kvar i livet", säger hon med vemod i rösten. 

Min faster och jag talar med varandra om livet och om döden. Det ligger liksom nära till hands när man promenerar på en kyrkogård med gravstenar så långt ögat når. Faster har en ganska avspänd syn på döden och hon verkar inte bekymra sig nämnvärt över att hon rent statistiskt befinner sig på ålderns höst. Kanske beror det på att hon är väldigt pigg för sin ålder och dessutom ser till att ge sitt liv stimulans.

Själv tänker jag på alla fysiska gravplatser vi ser runt omkring oss. Jag undrar för mig själv om det egentligen inte är lite omodernt att vi fortfarande tar hand om våra döda genom att gräva ner dem i marken. Konstigt att ingen hittat en digital lösning på det där. Det mesta av det övriga i livet sker ju numera via nätet. Varför då inte även döden?

Men det kanske kommer det också. I framtiden kanske vi, efter den slutgiltiga utloggningen, packas ner i en zip-fil för att därefter slutförvaras i ett datamoln. Sedan kan de anhöriga tända ett virtuellt ljus via Internet när de vill minnas sina döda.

Fast vid närmare eftertanke är det inget jag önskar. Förhoppningsvis kommer döden även fortsättningsvis vara IRL, eller kanske IRD. Det känns nog bäst så.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kommentarer
Postat av: Selma

Jag har mina gravar långt från där jag bor. Jag tänker också att med min grav får en gång de som är kvar bestämma vad som känns bäst för dem. Mina döda anhöriga är lika mycket "med" mig här som där. Kanske minst vid den grav där de ligger. Ändå älskar jag att gå på kyrkogårdar. Titta på stenar och tänka.

2011-11-04 @ 08:09:34
URL: http://frunatmaken.wordpress.com
Postat av: Annelie Esséus

Jo nog är det så, jag har i alla fall svårt att tänka mig nåt annat. Men tanken var intressant! ;)

Tack för gratulationen om min finalplats!

2011-11-04 @ 17:14:49
URL: http://esseus.se
Postat av: Annelie Esséus

Måste säga att bilden du tagit är riktigt skön, gillar redigeringen, det ser lite skimrande och glödande ut.

Tack för gratulationen om finalplatsen!

Och dina tankar om digital död, mycket intressant, vilka funderingar, kul!

2011-11-04 @ 17:17:50
URL: http://esseus.se
Postat av: Anna-Lena

Fantastiskt fin bild! Så här i alla helgons funderingar så har jag redan bestämt var jag ska vila, digitalt eller inte. Tuna kyrkogård blir det i alla fall.

2011-11-04 @ 19:04:43
Postat av: Beate

Din digitala lösning är faktiskt strålande: enkelt, snabbt och miljövänligt. Inte mig emot alls. Dessutom kan mina anhöriga extrahera mig när som helst och då jag är lite höjdräd passar mig ett virtuellt datamoln perfekt;-)



Svar: Självklart flyttar jag på mig om en funktionshindrad vill sitta på bussen. Detta har dock inte hänt en enda gång på sju år som jag tagit pendlarbussarna till jobbet. Är favoplatsen upptaget sätter jag mig någon annanstans.

2011-11-04 @ 20:09:21
URL: http://bp-computerart.blogspot.com
Postat av: Micke

Kommer nog snart det där också...blir iallafall ingen grav för mig...skulle önska att mitt stoft skickades ut i rymden när den dan kommer...!

Vi får väl se vad framtiden har i beredskap åt oss alla i framtiden på detta område..!



ha de bäst!

2011-11-04 @ 20:21:54
URL: http://guldkryckan.blogspot.com
Postat av: Per-Anders

Selma: Att gå på kyrkogårar tillhör kanske inte någon av mina favoritsysselsättningar men det känns ändå ganska ok.



Annelie Esséus: Bilden är tagen med min iPhone i dåligt ljus vilket är skälet till att den är lite grynig. Men efter några omgångar i diverse appar blev den riktigt cool.



Anna-Lena: Alldeles riktig iaktagelse. Bilden är tagen på Tuna kyrkogård.



Beate: Möjligheten till extrahering var något jag inte tänkte på. Smart idé!



Micke: Uti rymden var ytterligare en intressant idé.

2011-11-04 @ 22:35:25
URL: http://peranders.blogg.se/
Postat av: Zarah

Skriver som många andra, intressant tanke... men kroppen finns förstås, den går inte att stoppa in i en pdf-fil. Kistbegravningar är väl ganska ute just nu, så nog är det mode även i begravningsseder.

2011-11-07 @ 17:54:51
URL: http://verandan.svenskablogg.se/
Postat av: Lennart

I min släkt har vi bestämt att vi ska kremeras. Det är enklare att åka till en minneslund och tända ett ljus än att åka till en gravplats med blommor.

2011-11-08 @ 19:55:27
URL: http://autobahnfahrer.blogg.se/
Postat av: Inga Magnusson

Nej att belasta ättlingarna med en grav är nog inte akutúellt här heller. Det är en rejäl kostnad för den som inte tänkt sköta själv och den varar länge om man vill ha graven kvar. Hellre då en sorts kremerad gravplats i urnlund eller urnrabbatt eller nåt liknande. Jag tog inte så stor plats i livet och behöver inte så stor plats i döden heller.

2011-11-12 @ 00:17:45
URL: http://inga.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter