Med en bra bit kvar till lyckotaket
För ett par veckor sedan fick jag löneförhöjning. 1000 kronor upp i månaden. Hur mycket min lön därmed är uppe i tänker jag inte berätta (jämte samlivet är ju inkomsten bland det mest privata vi har), men jag kan i alla fall avslöja att det återstår ett antal tusenlappar innan jag är uppe i 28 000 kronor. Enligt Dagens Industri är det nämligen den summan som utgör den genomsnittliga månadslönen för en svensk.
Men trots att jag fortfarande ligger under medelinkomststrecket är jag lycklig. Med 1000 kronor upp i månaden känner jag mig ändå som en höginkomsttagare. Och som villaägare och nybliven höginkomsttagare måste det markeras med en justering i fasaden.
Därför plockade jag bort vårt altanbord med tillhörande stolar i plast och köpte en ny altanmöbel i acaciaträ. Inklusive svarta sittdynor. Det blev jättefint.
Idag kan vi läsa i bland annat DN och Aftonbladet att vi blir lyckligare när lönen ökar. Det stämmer nog. Med ännu fler tusenlappar på lönekontot kanske jag skulle kunna öka amorteringstakten på villalånet och kanske ge en extra hundralapp till Rädda Barnen. Sådant gör mig lycklig.
Men DN och Aftonbladet rapporterar också att det finns en ekonomisk gräns för lyckan. Om man tjänar över 40 000 kronor i månaden så ökar inte längre lyckan med lönen. Bra, tycker jag. Det skulle alltså innebära att jag har mycket lycka kvar att uppleva eftersom jag hittills endast kommit drygt halvvägs på lyckostegen.
Frågan är om jag någonsin kommer att nå upp till det ekonomiska lyckotaket.
Läs även andra bloggares åsikter om lycka, pengar, ekonomi, lön, villaägare, amortering, status, fasad