Livin´on the edge of tredagars skäggstubb
Ibland blir jag bara så trött på min skäggväxt. Jag rakar mig och rakar mig, men skägget det bara växer ut igen. Jag önskar att det gick att bestämma själv när skägget skulle växa. Ungefär som när man slår av och på en strömbrytare.
Bland det tråkigaste jag vet är att raka mig. Skulle helst låta bli om jag fick. Men om jag har mer än tre dagars skäggstubb så klagar sambon. "Nu är du väldigt taggig", säger hon då. Därför rakar jag mig regelbundet varannan dag. Jag vill ju inte riskera att sambon inte vill kramas med mig.
Jag rakar mig alltså inte varje dag utan varannan. Måndagar, onsdagar och fredagar. Fast ibland fuskar jag och skippar fredagsrakningen. Då rakar jag mig på den följande söndagen och kan därmed hoppa över måndagsrakningen. I princip skulle jag alltså kunna effektivisera mina rakningsrutiner och endast raka mig på onsdagar och söndagar. Men så långt tänker jag inte gå. Det finns en gräns då välbefinnandet övergår i dekadans. Där vill jag inte hamna.
Läs även andra bloggares åsikter om skägg, dekadans, rutiner