Melodifestivalen: självmord och Helen Sjöholm-plagiat
Har just tittat på melodifestivalens deltävling från Göteborg. Konstaterar att inget av bidragen imponerade. Ingen Caroline af Ugglas som sticker ut och ingen Freddie Wadling som levererar grym pausunderhållning. Bara ett gäng B-artister med låtar som alla är förvillande lika.
Här kommer min snabbrecension av kvällens deltävling:
Brolle: Tramsig dussinvariant av schlagerpop.
Loreen: Ytterligare en dussinvariant av schlagerpop.
Babsan: Himmel och pannkaka! Hon/han är ju inte bara obeskrivligt tramsig, hon/han kan ju inte ens sjunga.
Elisabeth Andreassen: När låten börjar går tankarna direkt till Helen Sjöholms låt Gabriellas sång. Snudd på plagiat.
Sanna Nielsen: Ännu en dussinvariant av schlagerpop.
The Moniker: Är porträttlik den engelske sångaren/trummisen Phil Collins och han framför en låt på något sorts fånigt 60-tals flower powertema. Delar av låten kör han på ett löpband.
Anniela: Och så en dussinvariant av schlagerpop igen.
Christian Walz: Han sjunger om självmord och ser ut som en student, nyss utskriven från självmordsbombarutbildningen vid Lutons universitet.
Som avslutning på programmet får vi se Christer Sjögrens lustmord på David Bowies mästerverk Life On Mars. Om man vill vara snäll kan man säga att Christers röst inte riktigt räcker till.
Bilden ovan: Lördag kväll i TV-soffan. Så här kul hade jag under sändningen av Melodifestivalens deltävling från Göteborg.
Aftonbladet:
Brolle och Sanna direkt till final
Läsarna: Rätt låtar vann
DN:
Schlagerdisko och rockabilly slog i Göteborg
Sanna Nielsen och Brolle till final
Läs även andra bloggares åsikter om Caroline af Ugglas, Freddie Wadling, Timrå, Sundsvall, Göteborg, Brolle, Loreen, Babsan, Elisabeth Andreassen, Sanna Nielsen, The Moniker, Anniela, Christian Walz, Christer Sjögren, David Bowie, Life On Mars, Melodifestivalen, deltävling