När fyrsiffriga koder blir till vacker musik
Jag sitter vid köksbordet och stirrar på en hög med kreditkort. Intill dem ligger en bunt papperslappar med de tillhörande koderna.
För ett par veckor sedan blev min plånbok stulen, och i den hade jag bland annat ett gäng konto- och kreditkort. När jag ringde och spärrade korten beställde jag samtidigt nya och här sitter jag nu med en hög nya kontokort framför mig.
Problemet med att få nya kontokort är att jag måste lära mig en massa nya fyrsiffriga koder. Jag hade ju faktiskt hunnit få en ganska bra relation med mina tidigare kortkoder, och jag hade till slut också lyckats lära mig dem utantill. Men det är ju ingenting värt idag.
Att lära sig fyrsiffriga koder utantill är som att träna in en sångtext. Det går lättare om man sjunger dem högt för sig själv. Men precis som orden i en sångtext funkar vissa fyrsiffriga koder bättre att sjunga än andra.
Exempelvis tycker jag att 3840 är en snygg kod. Jag gillar även 0755. Men de koderna har jag nu tvingats att överge med korten som försvann under semestern. Istället måste jag lära mig att leva med koder som 1378 och 6189. Vem i hela friden kan komma ihåg en kod som 6189? Inte jag i alla fall. Det finns ingen harmoni i en sådan kod.