Utvecklingen verkar gå framåt i skolan



På middagsbordet är det framdukat ugnsstekta kycklingfiléer och ris, och till det grönsaker och currysås. Ute sänker sig mörkret och i öppenspisen sprakar den brinnande björkveden. Det är middag en vanlig vardagkväll i oktober och sambon och jag talar om hur dagen har varit.

Sambon berättar att det är kulturvecka på skolan där hon jobbar. Idag fanns en instruktör på plats som visade eleverna hur man dansar hip-hop, och igår fick man prova på att åka skateboard. Senare i veckan väntar cirkusskola och aikido. Även graffittimålning står på programmet. Jag höjer lite på ögonbrynen när jag hör att eleverna faktiskt får göra roliga saker under skolans kulturvecka (det här handlar alltså om lågstadiet).

Jag minns hur det var när jag själv gick på lågstadiet för sådär 45 år sedan. Då gick musikundervisningen ut på att man skulle sjunga Herrarna i hagen och spela menuett på pianot. Det var aldrig ens tal om att man skulle få bejaka sitt intresse för samtida popmusik. På den tiden skulle all populärkultur förnekas och istället var det vikigt att man fostrades in i finkulturen.

Vill minnas att jag senare på högstadiet hörde talas om elever som skolkade från musikundervisningen för att istället sitta hemma och spela gitarr. Då känns det som om skolan missat det här med att lägga ihop ett plus ett och få det till två. Kul att utvecklingen verkar gått framåt i skolan och att det numera är tillåtet att bejaka glädjen i kulturen.

Bilden ovan har inget med skolans kulturvecka att göra, utan den är tagen på en annan plats i Timrå.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,
#1 - Ailas

Ja, du... Skolan ska givetvis vara kul också, det håller jag med om.

Men annars tycker jag att en av skolans uppgifter är att skapa broar till vårt kulturarv. För människor utan rötter och identitet vissnar med tiden. Den kommersiella skräpkulturen klarar sig nog alldeles av egen kraft, utan att skolan i alla lägen behöver förstärka den.

Själv är jag oerhört tacksam över att ha fått en seriös utbildning även inom diverse kulturområden.



Jag vet inte, förresten, vad du så föraktfullt avser med ordet "finkultur"?



Jag skrev idag ett inlägg om musikkultur. Ta gärna del. Ser fram emot din kommentar. :)

#2 - Cina

Här har barnen också fått prova lite av varje. Det behövs lite nytt för att skolan ska vara intressant i så många år som man måste plugga numera.

Ha det gott önskar jag från en solig och lätt frusen stad i Sörmland

#3 - Cina

Just "Herrarna i hagen" minns jag faktiskt! Ett annat rysligt minne från musiklektionen är annars när instrumenten skulle delas ut. Jag fick alltid spela triangel och jag hatade det! Det var innan Kurt Olsson och hans Damorkester gjorde just det instrumentet lite trendigt. Inte var det skolans kulturinsats som gjorde att jag idag tycker om att titta på balett, lyssna på klassisk musik eller helt enkelt vågar gå på konstutställning utan att känna mig helt dum i huvudet. Men, det är väl förhoppningsvis lite andra tider nu. Tycker mig se det på barnens aktiviteter i skolan. Tack o lov!

#4 - Lotta

Det borde finnas många kulturveckor i skolan. Skolan som jag jobbade på styrdes av lärare som själva inte var så intresserade av kultur. Kultur är en mycket viktigt del av undervisningen.

:-)

#5 - Beate

Jättekul med sådana initiativ!!! Låt fantasin flöda, ge utlopp för känslor varken det är graffiti eller musik. Utmärkt!!!

#6 - Kerstin

Men så blev det ju "folk" av Dig!

Inte fel att ha roligt!

#7 - Mia

Det ena utesluter inte det andra. En blandning är väl alltid önskvärt, jag menar en blandning av gammalt och nytt, en blandning av "finkultur" och moderna influenser.



#8 - Per-Anders

Ailas: Jag är ingen anhängare av kommersiell skräpkultur (och vad det egentligen är kan man naturligtvis diskutera), utan tycker det är viktigt att värna om kulturarv och god smak. Vad jag menar med finkultur i just detta fall har att göra med hur jag upplevde min skolgång, och ja, barndomen överhuvud taget. På den tiden präglades hela samhällsnormen av "finkultur", och därmed ett avståndstagande av populärkulturen därför att den var just "ful". Att vissa på den tiden "värnade" om finkultur var en markör att man själv var "fin", inte för att man fann glädje i att exempelvis lyssna på klassisk musik. Det jag tyckte var kul med sambons berättelsa var att skolan idag, tydligen, släppt prestigen och istället värnar om glädjen i kulturen.

#9 - Per-Anders

Cina 1: I skolan jag refererar till i mitt blogginlägg fick eleverna bland annat prova på att måla graffitti. Instruktör var en ung kille som enligt min sambo är "väldigt duktig". Han springer inte omkring och målar på offentliga platser utan utövar sin konst under kontrollerade former. Graffitti är kanske lite kontroversiellt, men jag betraktar det definitivt som konst.



Cina 2: Jag förstår hur du tänker och det är lite så jag menar i blogginlägget. När jag gick i lågstadiet fick jag lära mig att spela piano, och eftersom jag sedan späd ålder älskat musik tyckte jag det var roligt. Men det var inte speciellt utvecklande med dessa ständiga menuetter, utan min spelglädje fick jag istället utvekla hemma när jag bankade fram Beatleslåtar på familjepianot.

#10 - Per-Anders

Lotta: Håller med dig där. Men kultur kan ha många olika skepnader. Det kan vara allt från Maurice Ravel till graffitti.



Beate: Typ så, ja.



Kerstin: Kanske har det blivit folk av mig. Men framför allt har jag försökt att utveckla mitt musikintresse (med varierande resultat).



Mia: Kunde inte sagt det bättre själv.

#11 - Per-Anders

Ailas: Kan också meddela att jag nu läst ditt blogginlägg som du berättar om i din kommentar. Har även skrivit en kommentar där.

#12 - Nina Lindgren

Ja tänk vad många år sedan vi gick på kyrkskolan. Pratade om dig med Micke häromdagen när jag hörde låten "Keep On" med Jerry Williams på radion. Du hade ju så bra skivor med dig till klassfesterna i 5:an och 6:an. Visst hade du "Keep On" på EP-skiva? Sen hade du lite Beatles också vill jag minnas. Vilka trevliga och oskyldiga tillställningar det var på den tiden....