Min hjärna och jag är inte alltid överens
På väg hem från jobbet i eftermiddags svängde jag in på ICA. Jag lade ner en mjölk, en fil och en förpackning bearnaisesås (samt en rökt korv och en brödlimpa) i varukorgen, och gick till kassan för att betala.
"Det blir 85,90", sa kassörskan, och jag lämnade fram mitt kreditkort. "Vill du ha på beloppet?", frågade kassörskan.
Det var precis då som min hjärna gjorde helg. Jag hörde vad kassörskan frågade, och jag kände igen frågan, men jag kunde för mitt liv inte förstå vad hon menade. Jag riktigt kände hur min hjärna jobbade för fullt för att analysera frågan. "Vill du ha på beloppet?" Men det var fullständigt stopp i skallen.
Försiktigt provade jag att svara: "Nä..?"
Kassörskan spände ögonen i mig och frågade ännu en gång: "vill du ha på beloppet?"
Jag kände paniken komma krypande och en obehaglig känsla spreds sig genom kroppen. Vad skulle jag svara?
"Alltså, vill du ha pengar i handen?" sa kassörskan samtidigt som hon slängde en blick åt den växande kön bakom mig. "Nä...", sa jag. "jamen, då vill du väl ha på beloppet då" sa hon, och hennes svar kändes som en befrielse.
Jag skrattade ansträngt och försökte hurtigt: "förlåt, men det är fredag och min hårddisk innanför pannbenet har gjort helg".
"Ja, jag märker det", genmälde kassörskan.
Analys:
Det var faktiskt en lite läskig känsla att stå där och inte förstå en fråga som jag tidigare fått massor av gånger. Men den mänskliga hjärnan är en komplicerad maskin och efter en veckas hårt arbete kan det hända att det mänskliga moderkortet går ner i viloläge. Det var desto skönare att komma hem efter mitt traumatiska ICA-besök och steka älgkött, fritera potatisklyftor och hälla upp bearnaisesås åt sambon när hon kom hem efter jobbet.
Helgen kan börja.
Läs även andra bloggares åsikter om panikångest, hjärnsläpp, hjärnan, fredagsmys, Timrå