Livshjälp hellre än dödshjälp

9 kommentar(er)
I Aftonbladet kan vi läsa om Candrah Löfgren som begärde att få avsluta sin livsuppehållande vård, för att istället få dö. Candrah var förlamad och kunde endast leva med hjälp av respirator. På sin egen begäran sövde läkarna ned henne varpå hennes mamma stängde av respiratorn och Candrah avled.

Candrah hade levt med sin respirator under större delen av sitt liv och jag kan naturligtvis inte annat än respektera hennes vilja, och beundra hennes mod när hon ville dö. 

Trots det har jag väldigt blandade känslor inför dödshjälp. Candrahs fall är ju ett exempel på passiv dödshjälp, vilket jag kan acceptera, men aktiv dödshjälp är jag däremot total motståndare till. Jag kan aldrig acceptera att någon människa aktivt avlivas därför att man är sjuk.

Jag menar att det finns en stor risk med att tillåta aktiv dödshjälp (vilket vissa vill), nämligen att vi hamnar i en situation där människor förväntas ta emot dödshjälp när man är svårt sjuk. Sjukvård är ju förenat med stora kostnader, och med aktiv dödshjälp som valbart alternativ finns det en risk att sjuka människor känner sig pressade att dö för att slippa vara en belastning för samhället.

Jag skulle vilja att vi istället pratar lite mer om livshjälp. För det finns faktiskt exempel på människor som lever ett rikt liv, trots att de är svårt sjuka. En intressant artikel om detta går att läsa här.

Det här med dödshjälp är förenat med många svåra frågor. Handlar det alltid om individens eget val? Ska sjukvården tillhandahålla dödshjälp när någon är deprimerad?

Man kanske kan invända mot det jag skriver med att dödshjälp endast ska komma ifråga när det gäller obotligt sjuka som lider och inte har någon livskvalitet. Men jag menar att vi måste lyfta blicken och se vilka konsekvenserna kan bli om vi inför lagliga möjligheter till aktiv dödshjälp.


Aftonbladet:
”Det visade sig att det fanns ett liv värt att leva”
Drömmen – att få dö
Svåra gränser vid dödshjälp
”Det blev fint och värdigt”

Wikipedia:
Dödshjälp

Läs även andra bloggares åsikter om
#1 - Mia

Jag instämmer i dina tankar. Aktiv dödshjälp är något helt annat än passiv dödshjälp tycker jag, även om skillnaden kan vara hårfin i vissa lägen.



I det fall artikeln berättar om tycker jag det är helt riktigt att kvinnan fick hjälp med att begå självmord - hon kunde ju inte göra det själv. Det jag är skeptisk till är att allting KAN missbrukas och det är det som är frånstötande och skrämmande.



En svår etisk fråga!

#2 - Viktor

Är du kristen? För du resonerar som en sådan.

#3 - Viktor

Till Mia



Vad är det med er svenskar och döden? Alla är inte rädd för döden... oj hör och häpna. alla vill inte det DU VILL. Alla har rätt att bestämma över sin egen kropp och det ÄR INGET som DU ska säga nej till.



Både passiv och Aktiv dödshjälp ska finnas annars är läkare inget annat än förslavare i förklädnad.



Allt kan missbrukas! en sked kan bli ett vapen, en penna kan bli ett vapen, fan till och med ett äpple kan bli ett vapen.



För mig kan ett äpple vara ett vapen, man trycker det i halsen på någon så att den kvävs. Se, allt kan missbrukas.



Det är inte frågan om det kan missbrukas det är fråga om fri vilja och död åt kristen etik och moral i dom som inte vill ha med den att göra.

#4 - Per-Anders

Mia: Visst är det en svår etisk fråga.



Viktor: Du frågar om jag är kristen. Själv tycker jag inte denna fråga i första hand handlar om att var kristen eller inte. Eller det kanske egentligen är det? Det beror väl lite på vad man lägger in i begreppet kristen etik. Vad jag tycker man ska fråga sig angående aktiv dödshjälp är vad valfrihet egentligen innebär. Rätten till liv, eller tvingad att dö? Detta är förvisso en svår och omfattande fråga, och jag påstår inte att jag har svaren. Känner bara ett starkt obehag inför begreppet aktiv dödshjälp.

#5 - Viktor

Jag tycker denna fråga är väldigt relevant. För kristna är väldigt lika oavsett var man kommer och alla delar samma uppfattning. Man ska inte ta sitt liv eftersom då tar man guds plan ifrån honom.



Kristen etik följer en kristen vare sig den vill eller inte. Därför frågar jag om du är kristen vilket jag faktiskt mer och mer ser. Jag är extremt glad att jag äntligen orkat göra en användare här på aftonbladet. För många dårar skriver om moral och etik utan att tänka på att dom talar ren ondska som den klara morgon stjärnan själv.



Vad är det du känner obehag för? att någon ska få bestämma över sitt eget liv? är det så hemskt för dig att det finns dom som INTE vill leva?



Du borde istället tänka om det är du som tänker detta själv. Vad är det som är så farligt? En person är i helvetet och vill dö?



Prova ligg still i 2 dagar och se om du tycker det är kul. Tänk att hon är fullt frisk i sinnet och att det är ren tortyr att låta henne utstå detta.

#6 - Per-Anders

Viktor: Det där med vad som är, och inte är, kristen etik, är en intressant fråga. Just nu är timmen sen och jag ska gå och lägga mig. Ber att få återkomma om detta ämne i kommande blogginlägg.

#7 - Selma

Det är sannerligen en fråga där man ska passa sig för färdiga ståndpunkter. Det är så många faktorer att beakta. Visst ska människor å ena sidan få bestämma själva men å andra sidan har du så rätt i att där då inte får finnas förväntan att de ska vilja dö. Så vet man ju också att det man kände igår inte alltid är det man känner idag och döden är inte återkallningsbar om man ångrar sig.

#8 - Per-Anders

Selma: Jag håller med dig helt och hållet.

#9 - Cina

Svåra frågeställningar och lika många åsikter som det finns människor. Jag tycker mig ändå se att fler och fler törs/vågar/vill diskutera/prata mer om döden ändå. Vilket jag tycker är bra för den ingår ju i våra liv, oundvikligen.

Tv-programmet om Candrah orkade jag inte se.