Jag har skottat taket - och lever fortfarande
Jag har gått länge nu och blängt på det där taket. Alltså, taket på vårt hus som är fullt med snö. Under de senaste veckorna har sambon med jämna mellanrum lite försynt meddelat mig följande:
"Har du sett att nästan alla grannar på gatan har skottat sina hustak. De har nog gjort det för att inte riskera att taket rasar in av snötyngden".
Jag har förstått piken. Vårt hustak borde nog också skottas, och det är jag som borde göra det.
Just därför har jag under flera veckors tid gått och blängt på hustaket. Därför att jag vill egentligen inte skotta det.
Jag är höjdrätt. Och så är det fruktansvärt jobbigt.
Idag är det lördag, och dessutom är värdet vackert och temperaturen är behaglig. "Det här är ett tecken", tänkte jag när jag klev upp, och bestämde mig för att nu ska taket skottas. Efter frukost ska det ske.
Men så läser jag i Sundsvalls Tidning (medan jag äter frukost) att flera män omkommit när de skottat snö på sina hustak, och jag tänker: är detta slutet? Är det idag jag ska möta döden, på mitt eget hustak?
Nåväl, nu är klockan snart 20.00 och jag har skottat delar av vårt hustak. Och jag är riktigt stolt. Risken för att taket ska rasa in har minskat och jag är dessutom fortfarande vid liv.
Aftonbladet:
Därför behöver män leka med andra män
Läs även andra bloggares åsikter om hustak, snöskottning