Panik i hotellduschen

Nu är jag hemma igen efter tjänsteresan till Österrike. Det blev två intensiva dagar på pappersbruket i Laakirchen, men framför allt var vistelsen både trevlig och lärorik. Vädret var också bra och jag kände inte heller av någon pollensnuva.

Allt var med andra ord toppen, utom på en punkt: hotellduschen.

Det började med att jag inte fick igång duschen. Förutom duschslangen och vattenröret till badkaret fanns en stor ratt på duschväggen, och självklart vred jag på den. Inget vatten kom dock, och eftersom det var en röd och en blå markering på ratten så förstod jag i alla fall att det var med den som man ändrade vattentemperaturen. 

Men ingen annan rörlig del fanns i sikte och jag började känna en begynnande panik. Det var ju strax frukostdax och kort därefter skulle vi infinna oss på pappersbruket. Och här står jag och får inte igång duschen.

Det är i sådana situationer man blir benägen att ta till våld.

Lite mer hårdhänt började jag att rycka och slå på vattenröret och på duschslangen, men inget hände. Jag kände hur ilskan började tillta och med ett stadigt tag ryckte jag till i ratten med den röda och blå markeringen.

Och då kom vattnet. 

Äntligen kunde jag börja duscha, och att vattnet av sig själv pendlade mellan iskallt och skållhett tänker jag inte gå närmare in på här. Att vattnet också plötsligt slutade rinna ur duschen, för att strax åter få full fart, berodde antagligen på att många hotellgäster duschade samtidigt.

Men jag klagar inte. För övrigt var hotellet jättetrevligt, och från balkongen hade jag en fantastisk utsikt över vattnet och bergen.

Men jag är trots allt glad över att vara hemma hos min trygga svenska dusch igen.

Bilden ovan: Jag hade i alla fall sinnesnärvaro att föreviga den motsträviga duschen på bild.