Varför är prinsessbröllopet så intressant?
Tidigare i veckan var jag på en tjänsteresa till Österrike och vid ett tillfälle gick jag in i en livsmedelsaffär i Gmunden för att köpa en läsk. I kassan betalade jag med mitt kontantkort, och när expediten insåg att jag kom från Sverige utbrast hon glatt: "Ah, Schweden!"
Sedan följde en lång utläggning på tyska, som jag inte fattade ett smack av, men till slut anade jag att hon pratade om det förestående prinsessbröllopet i Sverige.
"Ja, Victoria und Daniel", sa jag.
"Ja. Victoria!", bekräftade expediten med ett stort leende, och hon verkade väldigt förtjust över att Sveriges kronprinsessa skulle gifta sig.
Jag träffade även andra i Österrike som var intresserade av Victoria och Daniels bröllop, och uppenbarligen har det väckt uppmärksamhet även utanför Sveriges gränser. Och bor man exempelvis i Österrike, som är ett land med republik, kanske man har ett extra behov av monarkisk flärd.
Frågan om det är monarki eller republik som är det bästa statsskicket har ju den senaste tiden diskuterats extra mycket i Sverige. Själv ser jag väl egentligen inte det som någon stor fråga men det är ändå med viss förvåning som jag noterar det enorma intresset i Sverige för prinsessbröllopet. Vilka behov får man egentligen tillfredställda genom att hänge sig åt överhetens familjeaktiviteter? Varför är ett bröllop inom kungafamiljen mer intressant än om det hade varit inom någon annan familj?
Trots allt tycker jag monarki känns som ett ganska otidsenligt statsskick. Kungligheterna blir ju tillsatta genom arv och inte genom val eller prestation. Visserligen har ju kungen ingen egentlig makt, vilket tack och lov innebär att vårt statsskick i praktiken är en demokrati.
Men nåt verkar det ju vara som gör prinsessbrölopet så intressant, även så långt bort som i Österrike.
Bilden ovan har jag tagit i Gmunden, Österrike.
Aftonbladet:
”Daniels tal var en knock out”