Jag måsta försöka titta mer på TV

Vart är vi egentligen på väg?

När min son var liten (typ 20 - 25 år sedan) pratade alla om hur skadligt det var att titta mycket på TV. I mitten av 1980-talet började fler och fler få kabel-TV och därmed ett stort utbud av utländska TV-kanaler. Både barn och vuxna började därmed titta mer på TV, och vi blev sittande timme efter timme framför dumburken (som var ett ord som många kallade TVn på den tiden).

För mycket TV-tittande betraktades av många som något osunt, som det var viktigt att försöka minska. Själv minns jag att jag försökte hitta på alternativa aktiviteter åt min son för att locka bort honom från TVn.

"Du kan få fyrkantiga ögon om du tittar för mycket på TV", sa jag. "Bygg lite Lego vetja."

Men när han sedan gick och lade sig för natten så var det min tur att bli sittande framför TVn. Hela kvällarna.

Hur ser det då ut idag? Själv har jag nästan helt slutat att titta på TV. Numera sitter jag istället framför datorn hela kvällarna. Precis som dagens ungdomar gör. Och jag tänker: det här kan inte vara bra, jag måste nog försöka bryta mitt datorberoende. Kanske börja titta på TV igen.

Visserligen är både TVn och dataskärmen fyrkantig men på något sätt känns det sundare att titta på TV. Det gjorde man förr så det måste nog vara bra, tänker jag. Därför anstränger jag mig numer att försöka titta lite mer på TV, åtminstone en halvtimme varje kväll.

Och den senaste veckan tycker jag att jag varit riktigt duktig. Förra vecka såg jag på TV flera gånger, och om några minuter ska jag sjunka ner i TV-soffan igen för att titta på ännu ett avsnitt av Johan Falk - Vapenbröder.

Vad konstigt det blivit. Det som var osunt för 20 år sedan känns sunt idag. Hm..

I sammanhanget kan jag avslöja att vi fortfarande har en tjock-TV här hemma. Jo, det är faktiskt sant. Att titta på tjock-TV har ju numera nästan få ett kultvärde. Så vem vet, snart kanske man hamnar på museum - tillsammans med sin tjock-TV.