Tiden går, men musiken den består (och förhoppningsvis Freddie Wadling)





Livet förändras, precis som musiken.

I min ungdom kunde jag sitta i timtal med hörlurar på, och under stark koncentration lyssna på musik. För mig var en hel CD med Pink Floyd eller Berlinerfilharmonikerna både njutning och avslappning. Idag lyssnar jag ganska sällan på musik på det viset (i dagens höghastighetssamhälle finns ju inte den tiden). Men jag älskar fortfarande musik, och försöker lyssna så ofta jag kan.

Nu för tiden lyssnar jag på musik när jag exempelvis kör bil, stryker skjortor eller diskar. Och då blir det mest rockmusik i varierande hårdhetsgrad. Förr spelade jag CD-skivor i vardagsrummets stereoanläggning, i dag är det musik via datorn som gäller.

Förr tyckte jag stereoanläggningens kablar var en del av musikupplevelsen, så jag lät alla strömkablar och högtalarkablar mm breda ut sig i vardagsrummet. I dag är jag en anpassad medelsvensson som har kapslat in alla kablar i vita plaströr så att de ska smälta in i golvlisterna.

Under årens lopp har jag då och då träffat människor som påstår sig vara "musikaliska allätare", men med tillägget: "det enda jag inte gillar är opera och hårdrock". Men efter en stunds resonemang med dessa människor så kommer det fram att de egentligen betraktar all musik som antingen opera eller hårdrock. Den enda musik de egentligen gillar visar sig vara dansbandsmusik.
 
Och dansbandsmusik är ju en av de få sorters musik jag inte gillar.
 
I min ungdom lyssnade jag på allt från jazz, rock och blues till klassisk musik och folkmusik från olika länder. Men numera har jag i stället anslutit mig till den allmänna pöbeln som tittar på lättspydd underhållning, modell Let´s dance och Melodifestivalen.

Vad har hänt med mig? Jag som ville vara en musikalisk rebell har idag förvandlats till en avtrubbad allätare.

Men det finns hopp. Såg i lokaltidningarna att Freddie Wadling, Sveriges bäste sångare, kommer till Sundsvall för en spelning. Självklart vill jag se och höra honom, och jag lyckades också övertala sambon att följa med. Men just innan jag skulle beställa biljetterna blev jag tveksam. Jag såg några nyligen inspelade videoklipp med Freddie på YouTube, och han ser ju inte speciellt kry ut. Undrar om han lever ända fram till maj då han ska komma till Sundsvall?

Men kanske ska jag gå och lyssna på Freddie Wadling ändå. Oavsett hur man förändras så finns ju musiken alltid kvar i hjärtat. Det gäller nog både Freddie och mig.

I videoklippet ovan gör Freddie Wadling en helskön tolkning av den gamla schlagern Alla har glömt tillsammans med Sebastian Öberg på el-cello.

Pipeline: Hemsida

ST:
Freddie Wadling till Sundsvall

Dagbladet:
Freddie Wadling till Sundsvall


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , ,

Kommentarer
Postat av: Daniel

Härligt, musik e ändlös!

2010-02-12 @ 09:41:47
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/
Postat av: Pjoltas

Jag skrev också om det på min blogg idag (fast ytligare).

Vilken skön version av låten!

=)

2010-02-12 @ 16:29:15
URL: http://pjoltas.se
Postat av: Beate

Har aldrig hört talats om honom. Så mycket för mitt musikintresse som troligen stannade upp och dog med Freddy Mercury och Queen.

2010-02-12 @ 20:44:42
URL: http://bp-computerart.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter