Det gäller att ha bra på fötterna
Sitter och tittar på Olympiska vinterspelen från Vancouver på TV. Igår var det damishockey och ikväll är det skidskytte (som det för övrigt verkar vara varje kväll). Jag är lite förvånad över att jag sitter här och tittar, för egentligen är jag inte speciellt intresserad av idrott.
Men det är något vilsamt över upplevelsen att titta på vinter-OS. Jag kan inte riktigt förklara varför. Det är en avkopplande känsla att sitta i soffan, insvept i en filt, och titta på alla skidåkare som likt en renhjord böljar fram över de snötäckta kullarna.
Jag inser att känslan påminner lite om när jag för några år sedan var långtidssjukskriven för utbrändhet och varken orkade se på TV eller läsa. Det enda jag klarade av var att ligga på rygg i sängen och lyssna på P4.
Bland annat lyssnade jag på de finska sändningarna, vilka jag då tyckte var väldigt avkopplande. Det finska språket böljar fram på ett behagligt sätt, och trots att jag inte kan ett ord finska så lyssnade jag både på de finskspråkiga nyhetssändningarna och på något sorts önskeprogram med finsk schlagermusik.
Konstigt? Ja, kanske. Men ibland måste det få hända konstiga saker också.
När det gäller deltagarna i OS så antar jag att de måste ha bra på fötterna, såväl hockeyspelare som skidåkare. En som däremot hade dåligt på fötterna var den man jag fotograferade i Jurmala, utanför Riga, i somras (se bilden ovan). Av någon konstig anledning försökte han ta sig fram på stranden iförd inlines, vilket kanske inte var så lämpligt.
Men han kanske hade sina skäl, fastän det verkade konstigt.
Aftonbladet:
Ingen medalj i skidskyttestafetten
Helenas betyg: Underkänt
”Bara kameran kan matcha mig”
”Petter på väg att bli en bättre människa”