Blir Mona Sahlin en snäll statsminister?
Idag var socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin på besök i Sundsvall och inför en ganska stor mängd åhörare höll hon tal på Stora torget. Tyvärr hann jag bara höra slutet av hennes tal, men jag hörde henne i alla fall säga att hon under inga som helst omständigheter tänker regera med stöd från Sverigedemokraterna. I mina öron låter det som ett väldigt attraktivt politiskt ställningstagande.
På Dagbladets ledarsida konstaterar den politiske redaktören (s) Swante Säwén att många sympatiserar med socialdemokraternas politik, samtidigt som den borgerliga politiken saknar ett brett stöd. Det enda klagomål han hör om sossarna, det gäller Mona Sahlin som person.
Jag skulle väldigt gärna vilja se att riksdagsvalet den 19 september resulterade i en kvinnlig socialdemokratisk statsminister. Men jag är inte helt säker på att det är just Mona Sahlin jag vill se på den posten. Visst, hon säger bra saker och hon företräder en ideologi som jag villigt bekänner mig till. Och hon är framför allt tydlig i sitt avståndstagande till Sverigedemokraterna.
Men. När jag hör henne prata faller liksom innehållet bort, och i stället störs jag av det arroganta tonfallet och den dryga attityden. Och därmed vill den där maximala trovärdigheten inte riktigt infinna sig.
Men så säger jag "men" igen. Är det partiledarens karisma eller partiets budskap som är det viktiga i sammanhanget? Om partiets politik känns bra, spelar det då någon roll hur partiledaren pratar och om denne ser snäll ut på TV? Egentligen inte.
Det viktigaste är trots allt att Mona Sahlin kan förverkliga de socialdemokratiska vallöftena när hon blir statsminister, och det får vi verkligen hoppas att hon klarar.
ST:
Omfördelning ordnar omsorgen i hela landet
Mona pratade mycket om jämlikhet
DN:
S-plan för ordning på arbetsmarknaden
Aftonbladet:
”Det är nolltolerans”
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Sundsvall, Sverigedemokraterna, riksdagsvalet