Banta rätt och få lokalbedövning



Debattens vågor går höga angående Annika Dahlqvist, fd läkare vid Njurunda vårdcentral, och hennes kostråd. Dahlqvist tycker att man ska äta mindre med kolhydrater och i stället öka intaget av animaliska fetter, för att på det viset minska i vikt och därmed må bra. I media kallas hon "fettdoktorn".

Själv gick jag för ett och ett halvt år sedan ner nio kilo på tre månader. Den metod jag använde var gammal hederlig kaloribantning: rätt mängd mat och mycket motion. Som stöd för mitt bantningsprojekt hade jag registrerat mig hos Aftonbladets Viktklubb.se som jag tycker funkade väldigt bra.

Jag gick alltså ner nio kilo trots, eller kanske tack vare, att jag åt "vanlig" mat. Utifrån min vikt, ålder, med mera hade jag fått ett kalorivärde jag skulle hålla mig till varje dag. Varje kväll loggade jag in mig på Viktklubb.se och noterade vad jag ätit och hur mycket jag motionerat, och kunde omedelbart få en bekräftelse på hur jag låg till. Programmet räknade nämligen ut om jag höll mig på rätt kalorinivå, vilket jag också fick bekräftat när jag vägde mig.

Under min bantningsperiod åt jag allt från spagetti och köttfärssås till stekt lax och potatis. Men grejen var att jag åt "rätt" mängd, dvs den mängd kalorier jag blev anvisad hos Viktklubb.se. Jag motionerade också regelbundet. I mitt fall tog jag dagliga långpromenader vilket är en motionsform som passar mig bra.

Jag kan dock tillägga att jag helt och hållet lät bli att äta godis och kaffebröd mm. Det är nämligen riktigt stora "kaloribovar".

Nu för tiden har GI-metoden blivit populär där en del av konceptet är att undvika kolhydrater. Men många kostexperter hävdar ju att kolhydrater är ett lika viktigt näringsämne som fett och protein, och att vi behöver det för att ge kroppen energi. Själv tycker jag det känns mera sunt med hederlig kaloribantning än GI-metoden.

Nåväl, skälet till att jag ville gå ner i vikt då för ett par år sedan var att jag skulle operera ett ljumskbråck. Men läkaren som skulle operera mig tyckte jag var för tjock för att få lokalbedövning (jag vägrade nämligen att få narkos) och sa att jag måste gå ner i vikt.

Operationen gick i alla fall bra och jag fick visa mig själv att jag faktiskt kunde gå ner i vikt, bara jag ville. Det hela handlar nämligen om disciplin: att bestämma sig - och sedan förverkliga det, oavsett om man kaloribantar eller kör GI-metoden. 

Numera har jag gått upp alla nio kilon igen, för nu är ju operationen avklarad. För mig var nämligen dödsångest en viktig del i sammanhanget. Jag ville inte för mitt liv bli sövd. Hellre då en bantningsperiod för att få lokalbedövning. 

Och nu när dödsångesten är borta har också vikten ökat.

Bilden ovan: Min bantningsperiod råkade sammanfalla med julen vilket blev en utmaning. Men med rätt mängd köttbullar och potatis mm, samt många långpromenader i snön, höll jag vikten hela julen igenom.

Mina tidigare blogginlägg om mat och bantning:
Öl är nyttigare än mjölk
Är raggmiunk fin mat?
Matfrossa vid julbordet


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , , , , , , ,

Aftonbladet:
”LCHF ger ökat skydd mot svininfluensan”
”Annika Dahlqvist är ingen vaccinationsexpert”
Fettdoktorn i blåsväder
Starka känslor kring Annika Dahlqvist

Svenska Dagbladet;
Bråk kring svenska kostråd sprider sig

PS: Njurunda ligger strax söder om Sundsvall som ligger strax söder om Timrå.
#1 - Beate

Alla dessa bantningsmetoder, kostvarianter med mera. Är ganska så trött på det faktiskt (undantag: medicinska skäl). Jag brukar kolla Trinny och Susanna - Stilpoliserna (Kanal 5) och de förespråkar ingen bantning utan ger si f...n på att "nyttja" det man har (smal, lång, överviktig med mera) med rätt kläder istället. Helt i min smak.

#2 - bantningspiller

nice blog