Sällskapsresa mellan Timrå och Sundsvall



Vanligtvis brukar jag ta min bil till jobbet men de två senaste dagarna har jag i stället åkt buss. Det fick bli så därför att bilen har varit trasig och stått på verkstad.

Att åka lokaltrafik känns lite som att resa. Visserligen blir det en ganska kort resa när man åker lokalbuss mellan Timrå och Sundsvall, men upplevelsen skiljer sig inte så mycket från att åka lokalbuss i exempelvis Riga eller Amsterdam. Samma typ av människor och samma typ av Scaniabussar.

Det som fascinerar mig är just att se alla olika människor. Kvinnor och män i olika åldrar på väg till sina arbeten, ungdomar med hörlurar i öronen på väg till skolan (nu för tiden verkar alla ungdomar lyssna på MP3-spelare, oavsett var de befinner sig) och en och annan småbarnsförälder med barnvagn som stiger på och av bussen.

Idag klev en äldre man med rullator på bussen som han omsorgsfullt parkerade i det öppna utrymmet vid bakdörren. Sedan han med stor möda gått fram till chauffören för att betala satte han sig ner på sätet bredvid mig. Efter några trevande fraser började vi prata med varandra - eller rättare sagt - han berättade om alla sina sjukdomar och operationer han gått igenom i sitt liv.

Men hans sjukdomsberättelse var inte så tråkiga som man kan tro. Bland annat berättade han om när han för ett antal år sedan låg inlagd på sjukhus och bestämde sig för att gå på restaurang. Iklädd sina sjukhuskläder tog han en taxi ner på stan där han intog en god middag inklusive en lagom mängd starka drycker.

Mannen berättade vidare: "När jag sedan kom tillbaka till sjukhuset möttes jag av en sköterska som skrek: - var i helvete har du varit? Då berättade jag bara att jag har varit på restaurang och ätit en god middag med tre snapsar och en konjak till kaffet".

"Du verkar vara lite busig, du", sa jag. "Jajamän, man måste kunna ta egna beslut", svarade han.

Jag vet inte om hans berättelse bara var en rövarhistoria eller inte, men vi hade en trevlig busstur tillsamman och framme vid Navet (bussterminalen i Sundsvall) hjälpte jag den gamle mannen av med sin rullator och vi sa "Hej då" till varandra.

Nu ser jag fram emot nästa gång min bil går sönder så jag får ge mig ut på sällskapsresa till vår södra grannkommun. Kanske jag då får träffa ytterligare någon trevlig medmänniska som har något roligt att berätta.

Apropå resor: Nästa vecka reser jag och sambon med delar av barnaskaran till Barcelona. Det ska bli kul. Mer om det längre fram.

Bilden ovan visar en lokalbuss i Sundsvall.


Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Anonym

1. Åker kommunalt varje dag (man är ju noll-åtta ;-), det har sina fördelar

2. (Inte) konstigt alls så älskar jag excentriska människor, sådana som skiljer sig från mängden (alltså gubben med rullatorn). Kan tänka mig samma scenario om sisådär 30 år eller så.

3. Just det: egna beslut - hoppas skallen inte följer kroppens signaler.

4. Visst kan det vara "berikande" att åka buss - om än bara en kort sträcka.

5. Barcelona.... woooowwwwwww. Ska ni kolla in Zlatan. Klart ni ska... eller.

6. Helt okay om du inte dricker kaffe. Kan sträcka mig till té-påsar ;-) Men gissa får du ändå. Kul att kolla vad folk tror att jag har röstat på.

2009-09-18 @ 22:58:50
Postat av: Kerstin

Sällskapsresa var ordet, vad trevligt och o-svenskt det verkar om Du förstår vad jag menar?

Lycklig resa!!

2009-09-20 @ 16:10:52
URL: http://kailiyinyang.blogg.se/
Postat av: Lisbeth

Håller med du - trivs med att åka kommunalt (eller vad det nu kallas i vårt "utsålda" samhälle). Jag skrattar/gråter hellre där än i en lyxbil - för då gör jag det tillsammans :o)

2009-09-21 @ 22:15:01
URL: http://farmorlisbeth.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0


Tweets by @pasokvist



Evenemang och konserter


Evenemang och konserter