Därför demonstrerade jag 1 maj
Gratisätning eller inte.
Det var frågan jag ställde mig när jag funderade på vilket demonstrationståg jag skulle ansluta mig till idag. Timrås socialdemokrater hade nämligen lockat med gratis buffé på O´Learys om man gick i deras tåg men jag valde ändå att ansluta mig till Socialdemokraternas 1 majtåg i Sundsvall (trots att jag faktiskt bor i Timrå). Känner mig liksom mer hemma där eftersom jag fram till för tre år sedan var Sundsvallsbo.
Det finns mycket man kan säga om Socialdemokraterna, både på riks- och kommunalnivå, men för mig handlar det om ideologi. Jag anser nämligen att alla människor är lika mycket värda och det parti som ligger närmast den synen är trots allt Socialdemokraterna.
Tyvärr så har väl Socialdemokraterna just nu inte någon optimal partiordförande och statsministerkandidat. Om Mona Sahlin hade en egen fan-club skulle jag nog inte vara med i den.
Men varför är då Socialdemokraterna det parti som lockar mig mest? Ja, vad är egentligen alternativen? Låt oss titta på vilka övriga partier som står till buds, och min analys av dem:
Moderaterna: Inget alternativ för mig. För mig är det fullständigt uteslutet att rösta på ett parti som har klasskillnader som ideologi. Jag känner ingen samhörighet med fisförnäm överklass och vattenkammade börsyuppisar.
Folkpartiet: Vill man vara snäll kanske man kan säga att folkpartiet under typ 1980-talet utgjorde något slags mänskligt inslag i borgerligheten men idag, med partiordförande Jan Björklund i spetsen, är Folkpartiet, med sin batongliberalism, bara en kopia av moderaterna.
Kristdemokraterna: Kristna värderingar med kärnfamiljen i centrum, säger KD. I praktiken homofobi och ytterligare ett stödparti till Moderaterna, säger jag. Inget alternativ för mig.
Centern: Det parti som i början av 1900-talet började som ett intresseparti för Sveriges bönder hade faktiskt en del mänskliga drag under 1990-talet, under Olof Johanssons ledning. Idag har dock den nuvarande partiordföranden Maud Olofsson styrt Centerns kurs ordentligt åt höger.
Vänsterpartiet: Det finns ibland stunder då jag kan finna intressanta inslag i vissa idéer som vänstern för fram. Men eftersom de har lite svårt att helt och hållet frigöra sig från det kommunistiska oket har jag svårt att rösta på dem.
Miljöpartiet: Detta parti har säkert till stor del medverkat till att miljöfrågorna lyfts upp i den allmänna debatten. Det är bra, men fortfarande känns Miljöpartiets profil väldigt flummig och ingenting för mig.
Sverigedemokraterna: Man behöver bara kolla på deras egen hemsida för att inse att de är fullständigt livsfarliga. Deras slogan är "Trygghet och tradition" och under rubriken Våra åsikter skriver de bland annat: "Vi förespråkar en moralisk upprustning, vi värnar västerlandets kristna etik, och vi vill stärka nationalkänslan, för att på så sätt skapa en större trygghet och gemenskap inom det svenska samhället". I praktiken rasistideologi förklädd till "vanligt" politiskt parti. Håll dem långt borta från riksdagen!
Piratpartiet: Enfrågeparti där det mänskliga behovet av fildelning via Internet står i fokus. När det gäller den specifika frågan om fildelning kanske de ibland får in en del poäng, men hur mycket koll har de egentligen på sjukvård och arbetsmarknadspolitik mm. Omogna hackervalpar har nog inget i riksdagen att göra.
Socialdemokraterna: Mitt val i politiken.
(Bilden ovan är från dagens demonstration i Sundsvall)
Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Folkpartiet, Moderaterna, 1 maj, Timrå, Sundsvall, Mona Sahlin,
Första maj i Aftonbladet:
Burop mötte Wanja
"Jag känner mig starkare"
Upprörda känslor när Sahlin skulle tala
Väljarnas råd till Mona Sahlin
Häv förlamningen och tänd gnistan
Protestera mera
Upp till pamp
Vad vill du säga på 1 maj?
Läs Wanjas hela första majtal
Sundsvalls Tidning:
Metalls ordförande oroas över växande klyftor