Pampfasoner hör inte hemma i facket

Det stormar just nu hårt kring de direktörer i försäkringsbranschen, bland annat hos AMF, som kammat hem mångmiljonbelopp via bonusavtal och insiderinformation. Lika mycket, kanske ännu mer, stormar det kring LOs ordförande Wanja Lundby Wedin som (uppenbarligen) medverkat till att upprätta de höga bonusavtalen.

Olagligt eller inte - det vet inte jag. Men den provocerande girigheten hos de inblandade går det inte att ta miste på.

Men när LOs höjdare hamnar i blåsväder, och debatten tar fart, hamnar hela fackföreningsrörelsen i skottlinjen. Fackets kritiker går upp i falsett och gör gällande att detta är representativt för facklig verksamhet.

Själv tänker jag på alla de anställda runt om i olika företag som tagit på sig fackliga uppdrag därför att de vill sina kollegors bästa. Fackliga företrädare som utan ekonomisk ersättning vill jobba för en säker arbetsmiljö och att de anställda ska få en rättvis lön. Jag vet vad jag pratar om, jag har själv varit fackligt aktiv en gång i tiden.

Det är det som är fackets rätta ansikte. Inte pampfasoner och girighet.

I det perspektivet blir jag ledsen när samhällets höjdare utnyttjar sina positioner för att försöka trycka in ännu fler miljoner i sina redan stinna kassakistor.

Osökt hör jag den gamla slagdängan för mitt inre: "Sida vid sida, tillsammans så hjälps dom åt. Staten och kapitalet, dom sitter i samma båt..."

Läs även ledaren i Aftonbladet som jag tycker gör en bra analys.
#1 - Maggan

Hmmm... Men det heter ju faktiskt vedertaget "fackpamp"....

Kram

Maggan

#2 - Per-Anders

Vedertaget av dom som inte gillar facket, ja. Pamp brukar väl användas som ett negativt uttryck av dem som vill insinuera att fackliga företrädare är maktfullkomliga.

http://sv.wiktionary.org/wiki/pamp