När bloggen tystnar
Något har hänt med min blogg. Min tidigare så livaktiga skrivarhörna på nätet har de senaste veckorna förvandlats till en öde och vindpinad Internetsida. Från ett läge då jag med sprudlande kreativitet levererade regelbundna inlägg har jag nu istället fastnat i bloggexistentiella grubblerier: Varför bloggar jag? Vad vill jag egentligen säga med min blogg? Varför ägna tid åt att sprida en massa trams på nätet? Där finns ju så mycket trams redan.
Ligger på golvet i vardagsrummet och stirrar i taket. Tankarna snurrar runt i mitt huvud. Ska jag ge upp mitt bloggande och helt gå över till Facebook? Jag har hört talas om Twitter där inläggen får vara maximalt 140 tecken långa. Kanske det skulle vara något?
Eller ska jag ta mig samman och ta nya tag? Kanske ta ett djupt andetag och resa mig upp från golvet?
Jag önskar att jag kunde få en nytändning så min blogg får ett nytt liv. Men hur ska jag bära mig åt? Kanske måste jag lägga upp ett program där både fysisk och mental träning ingår.
Hm... Jag funderar vidare så länge.
Bilden ovan har jag tagit från toppen av Åreskutan. Eller... inte riktigt från toppen på Åreskutan, men nästan i alla fall.