Relationsprat på sportpuben
Bilden har jag tagit idag när vi åt lunch på sportpuben.
Idag åt jag lunch tillsammans med min son. Vi gick på en av stans sportpubar och åt ostgratinerade enchilladas med tomatillosås och ris. Fast istället för ris tog jag klyftpotatis som egentligen hörde till den andra rätten i buffén - biff med syltlök.
Det händer lite då och då att jag äter lunch tillsammans med min son och för mig är det fina stunder. Han har hunnit bli 27 år och lever numera sitt eget liv, och det blir inte så många tillfällen då vi får tid att träffas på tu man hand.
Men när vi äter lunch på sportpuben känns det nästan som att resa bort lite. Som att åka på en timmes semester.
För tillfället är han i färd med att separera från sin flickvän och är på jakt efter en egen lägenhet. Vi pratar mest om innebandy, som är hans stora intresse, och den förestående cupen som äger rum till helgen. Plötsligt säger han:
- Nu har det gått flera dagar sedan det blev slut mellan mig och min tjej och du har ännu inte frågat varför. Är du inte intresserad av vad som hänt? Bryr du dig inte om mig?
Jag blir lite överrumplad över frågan men säger:
- Det är klart att jag bryr mig om dig, men alla andra gånger jag märkt att du har relationsproblem och jag frågar hur du har det så brukar du alltid svara "vi tar det sedan". Och sedan vill du inte prata mer om det. Om jag frågat om varför ni gjort slut hade du då gett mig något svar?
- Nä de hade jag inte, men jag hade i alla fall velat att du frågat, säger sonen.
- Ok, säger jag, varför gjorde ni slut då?
- Det tänker jag inte svara på. Nu frågar du bara för att jag ville det, säger sonen.
Senare på eftermiddagen ses vi igen, och vi gör sällskap på Systembolaget för att köpa några fredagsöl. Sonen undrar vilken sort jag brukar köpa.
- Anderssons, därför att den ölen är billigast, säger jag.
- Hästpiss, muttrar sonen, då är det väl lika bra du köper några burkar Kung.
- Jamen det är väl riktigt fulöl det, säger jag och vi skrattar åt diskussionen.
Efter en stunds promenerande bland hyllorna hittar vi Saku, en ölsort jag inte sett tidigare på Systemet. Saku är ett estländskt öl, som är väldigt gott, och som jag hittills endast hittat på färjan till Tallinn.
Vi köper några flaskor var och går ut ur butiken och jag tänker på den gamla sången som Hasse Alfredsson sjöng:
"Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl."
Nej, det tänkte jag egentligen inte. Men det blev ett bra avslut på detta blogginlägg.