Rymdskepp kraschade i Timrå

I går morse vaknade vi av ett konstigt ljud vi inte kände igen. Ljudet var som en dov duns, men samtidigt så kraftig att hela huset skakade till.

- Tror du det var snöröjningen som körde på grindstolpen, sa sambon och tittade på mig som att hon verkligen hoppades att det skulle vara en traktor som kört på en stor sten.

För egentligen förstod vi båda att det handlade om någonting mycket större. Kanske till och med kraftigare än en eventuell explosion i sodapannan, i den intilliggande Östrandsfabriken.

Sakta smög vi fram till köksfönstret och där utanför mötte oss en fullständigt osannolik syn. Ett rymdskepp hade kraschlandat på vår villatomt och strax intill den havererade farkosten stod en liten grön figur och borstade av sig snön.

- Fantastiskt, detta måste förevigas, sa jag och rusade iväg efter kameran.

Ute ur huset stannade jag till några meter från varelsen, för jag visste ju inte om den lille krabaten var farlig eller inte. Varelsen höjde sakta sin arm och sa:

- We come in peace.

- Va bra, sa jag. Kom med in så får du frukost.

Så gick det alltså till den dagen när vi åt frukost tillsammans med en lite grön rymdvarelse.