Låtsaskrig för bombade



Jag läser i dagens Sundsvalls Tidning att företaget Berget Events ska anordna ett låtsaskrig vid Åstön, en före detta militäranläggning vid kusten, några mil utanför Timrå. Namnet på evenemanget är Berget 7, som i praktiken handlar om ett omfattande air softgun-spel. Enligt tidningsartikeln väntas 1500 personer från hela världen delta i krigsleken.

Min spontana reaktion när jag läser detta är: Hur är man skapt som anmäler sig till detta?

På olika håll i vår värld utspelar sig just nu ett stort antal väpnade konflikter, med ett oändligt mänskligt lidande som följd. Barn, kvinnor och män tvingas leva i en ständig skräck för att bli dödade av krypskyttar eller av bomber. Och soldaterna är i de flesta fall unga grabbar som befinner sig långt hemifrån och inget hellre vill än komma tillbaka till sina familjer. Och om de kommer hem är risken stor att de är lemlästade både till kropp och själ.

I det perspektivet undrar jag hur vuxna människor kan klä sig i militäruniformer, utrusta sig med låtsasvapen och springa omkring i terrängen och skjuta på varandra.

Innebär det faktum att vi i Sverige varit förskonade från väpnade konflikter, att vi inte riktigt kan förstå vad en krigssituation egentligen innebär? Eller är deltagarna våldsbenägna knäppisar som istället för att ta värvning hos Främlingslegionen väljer att delta i ett ofarligt lightkrig - men ändå kan få utlopp för sin stridslängtan.

Herregud, väx upp!

Läs med om Berget 7 på ST.nu:
Det är inte så allvarligt som det ser ut
Kommentarer om Berget på ST.nu
Krig på Åstön i sommar

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
#1 - Anonym

Hmmm... Ärligt talat så tror jag att det bor en liten "Emil" i oss alla... Jag tyckte att det var jättekul att springa omkring med min "bysse" på Laserhallen, och jag var nog alltid cowboy när vi lekte "Indiankrig" på gården... Jag var en stolt ägare till tre knallpulverpistoler och ett ollongevär. Man kan nog inte lägga verklighetsjämförelser i allt...? Och det är just som du sa, en tidigare militäranläggning de valt att hålla till på... Kram Maggan

#2 - Per-Anders

Visst, jag lekte indianer och cowboys när jag var liten och jag tycker även laserhallen är kul. Men att klä på sig kamouflagekläder och springa omkring i skogen med nära på autentiska handeldvapen, det är någonting annat. Här handlar det om att återskapa en riktig krigssituation.

#3 - Lisbeth

Ja, vi är bra märkliga, vi människor...

Läste nåt att man funnit personer (främst gäller det väl ungdomar tänker jag) som spelat mycket dataspel på nätet, typ CS - klarade verkliga krigs- o terrorövningar betydligt bättre än de som enbart "levt" i verkligheten.

#4 - Ingela

Men himmel är dte sant... Har varit i det där området. Men vilken idioti..?



Dataspelen uppfanns ju för att militären skulle öva sig på det, sen spred det sig till "vanliga" människor också.

Kanske är nån drift instinkt som främst killar har i sig att det ska krigas och slåss, undrar jag i bland.



Att de måste sen urtiden slåss för sina kvinnor och ev. barn.

Sen har man använt den driften till att få dem att kriga för kungar och länder också..... Lurat dem.



till nåt som ingen vinner på förutom de som startar och styr krigen, dvs de som självklart inte deltar personligen.



Med jämna mellanrum sätts krig igång för att industrin ska få sig en hacka



Läste bara rubriken "Det är inte så allvarligt som det ser ut". Vill inte ens läsa artikeln... men detr är förmodligen mycket värre än det ser ut.... på ett psykologiskt plan, äh, jag måste titta ändå vem som skrivit nåt så idiotiskt...

#5 - Ingela

Vad du inte fick lära dig i skolan

Krig är fortfarande mycket lönsamt för en liten elit som förstår att slå mynt av människors okunskap och rädsla. Därav en fortsatt upprustning trots att miljoner människor lever i misär.



duintefickl%25C3%25A4radigiskolan10621892.asp" rel="nofollow">http://www.sourze.se/Vadduintefickl%C3%A4radigiskolan10621892.asp

#6 - Ingela

Stalin sa senare:



"Atomvapen är till för att skrämma dem med svaga nerver."



Enligt samma princip kunde eliten i USA och Storbritannien utöva sin makt och fortsätta tjäna enorma summor på de groteska utgifter som via bankirernas lån finansierade den gigantiska krigsindustrin.



krigetbakomkulisserna10648282.asp" rel="nofollow">http://www.sourze.se/Kallakrigetbakomkulisserna10648282.asp

#7 - Ingela

Varför sponsrade och försåg USA och väst nazityskland med kapital och krigsmaterial?



I boken lägger professor Sutton fram bevis för att storföretagen och bankirerna i väst stödde och finansierade såväl ryska revolutionen som första och andra världskriget.



bakomHitler10638492.asp" rel="nofollow">http://www.sourze.se/M%C3%A4nnenbakomHitler10638492.asp

#9 - Mattias

Skrattar mig nästan harmynt åt disillusionerade idioter som naivt lever i sin perfekta värld. Att din blogg sedan dryper av dubbelmoral gör ju inte det hela mindre roande. Vad är skillnaden på dessa grabbar som rollspelar konfliktlösning och millitärstrategiska situationer mot dina egna intressen? Läser att du med stolthet skriver om hur dina barn blivit så bra på onlinekrigsspel, medans du sedan fördömmer dem som har liknande intressen men väljer att förena dem med friluftsliv? Sedan säger du att du själv tycker det är roligt att springa runt och skjuta på laserhallen, men att det är fel när folk klär ut sig för att få det att kännas mer realistiskt? Så en krigsfilm, krigsspel, rollspel eller hobby får inte vara det minsta realistisk utan att utövarna ska ha problem att förstå skillnaden mellan lek och verklighet? Tror att du behöver ta och ransaka dig själv, släppa de här populistiska dumheterna och själv växa upp.

#10 - Per-Anders

Mattias: Tack för din kommentar. Det är alltid härligt med lite rejäla åsikter. Jag har inte skrivit att jag är stolt när barnen är duktiga på (krigs-)online-spel. Däremot är jag förundrad över hur man kan lyckas sälja sin "gubbe" för flera tusen kronor. Ja, jag gillar laserhallen och menar att det är skillnad på leken där och den realistiska krigssituationen på typ Åstön. Och precis som du hoppas jag att deltagarna på Åstön förstår skillnaden mellan lek och allvar.