Med urkraften i händerna

Det är pingstdagen och vi har fått uppleva årets första helg med något som liknar riktig sommarvärme. Och när det är varmt och skönt ute så töms automatiskt hyllorna hos ICA och Konsum på grillkol och flintastek, för då ska man grilla (märklig masspsykos det där). Men även vi grillade i helgen (fredag, lördag och söndag), och jag kan naturligtvis inte neka till att det är trevligt att sitta ute och äta nygrillat kött och friterade potatisklyftor.

Apropå märkliga masspsykoser så var vi även och tittade på när det var crusing i Timrå industriområde på lördagskvällen. Märklig syn när en massa amerikanska bilar kör runt, runt, och där många av förarna är 55+. Visst, många häftiga bilar att titta på och en stämning av skön galenskap.


Vissa njuter av urkraften i en raggarbil. Själv föredrar jag köra en vedklyv.

Den här helgen har jag även fått en ny favoritsysselsättning, nämligen att klyva ved med en vedklyv. Efter förra vårens trädfällning på vår gård har vi haft ett stort antal, ca 40 cm långa, bitar av de två tallarna liggande bredvid garaget. Först i år fick vi tillgång till en vedklyv, en sorts maskin som jag tidigare aldrig ens sett på bild.

Med viss oro startade jag vedklyven i tron att den skulle slå sönder trädbiten snabbt och hårt. Men istället visade det sig att den ganska sakta pressade sönder trädklampen i två delar. Och ganska snart insåg jag att detta var riktigt roligt. Oavsett hur stora och tunga trädbitarna var så pressade vedklyven in sin vassa egg och sönderdelningen var ett faktum.

Jag blev sittande i flera timmar och en nästan meditativ känsla infann sig. Det var en kraftfull upplevelse när jag med mina händer kunde alstra en kraft på flera ton så att den stora klumpen av massivt trä sprack mitt itu. Antar att det var en liknande känsla som motorentusiasterna kände när de startade de enorma motorerna i sina jänkarbilar och motorcyklar.