Selånger marknad
När vi anlände till marknaden bestämde jag och mitt sällskap (sambo och svärmor) oss för att gå metodiskt tillväga och beta av marknadsområdet gata för gata, stånd för stånd. Och när vi gått igenom den första gatan konstaterar vi att det faktiskt är just jag, som egentligen inte var så intresserad av att åka hit, som hittills handlat mest. När jag tittar ner i min påse hittar jag sju par strumpor, ett tio-pack med kuvert och tre foppatofflor-dekorationer. Hm...
Jag har ibland hamnat i situationer där det inte bara varit jag som haft svarta foppaskor, och därför nästan tagit på mig fel skor. Därför har jag nu köpt speciella dekorationer som markerar vilka skor som är mina.
Vi går vidare och min svärmor köper ett armbandsur och min sambo köper en påse tunnbröd. Och efter ytterligare ett antal gator med strumpstånd, stånd med foppatofflor och ännu mera strumpor med olika motiv blir jag hungrig. När jag meddelar detta blir även övriga i sällskapet hungriga och vi bestämmer oss för att äta något.
Matområdet på Selånger marknad har ett ganska stort utbud av olika sorters mat och vi står en stund och funderar på vad vi ska äta. Langos är förståss helt uteslutet (alltså, jag har väldigt svårt att förstå varför det alltid blir en lång kö så fort någon slår upp ett langostält. Det måste handla om någon form av masspsykos, att när man är på marknad, eller festival, då ska man äta langos. Vet inte om jag vill kalla friterat bröd och gräddfil för mat).
Damerna i sällskapet väljer wokad kyckling och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska äta kolbulle eller stekt strömming. Jag bestämmer mig för att äta båda rätterna. Först en kolbulle med mycket fläsk och lingonsylt, och omedelbart därefter en portion stekt strömming med potatismos.
Nu är jag ordentligt mätt och vi går till attack mot den sista tredjedelen av marknadsområdet. För våra sista kontanter köper vi en pepperonikorv (efter att ha provsmakat älgkorv, vildsvinskorv och renkorv) och det är dags att styra kosan hemåt.
Selånger marknad är faktiskt hel OK, men jag är nöjd efter några timmar. I yngre dagar tyckte jag det var jättekul att besöka både Selånger och Stöde marknader men idag är min entusiasm inte lika stor. Jag läste i en lokaltidning att antalet besökare vid Stöde marknad, som ägde rum för några veckor sedan, blir färre och färre för varje år. Kanske är marknader av den här sorten en utpost i det gamla bondesamhället som sakta är på väg bort. Istället vill den moderna människan handla bekvämt via nätet.
Men det är nog inte lika charmigt att köpa renkorv via Internet.
Bloggkartan