Christmas bloody Christmas

Julaftonen 2012.

Och det hände sig vid den tiden att Per-Anders tänkte raka sig, ty skägget var långt och han hade nyss avslutat sitt julbad. Han greppade sin rakapparat, som varit en trogen vän sedan 25 år tillbaka, och ställde sig framför badrumsspegeln.

Men när Per-Anders tryckte på rakapparatens startknapp hände inte det som brukar hända. För första gången på 25 år startade den inte. I stället gav rakapparaten ifrån sig ett kort gnisslande skrik och blev sedan tyst. Död och tyst. För alltid.

 

Så vad gör man när ens rakapparat har gått in i alla rakapparaters eviga himmel, det är julafton och det endast är en halvtimme kvar till julaftonsgästerna ska anlända. Jo man tittar på sig själv i spegeln, bestämmer sig för att det inte gör så mycket att man har fyra dagars skäggstubb på julafton och meddelar sambon detta.

 

"Du ska inte inbilla dig att du ska vara så där skäggig när det kommer folk hit", sa sambon och rusade efter en påse med engångsrakhyvlar (gratisprover vi fick en gång i brevlådan) som under flera år legat i badrumsskåpet. "Raka dig med dessa", sa hon.

 

Till saken hör att om man under många år vant sig vid att raka sig med rakapparat så är det inte helt problemfritt att helt plötsligt börja raka sig med rakhyvel. Det krävs ett visst handlag, typ.

 

Så för att göra en lång historia något kortare så gick rakningen som det gick. Skägget försvann men det gjorde även delare av huden och det blödde rejält. Och det sved som fan av rakvattnet.

 

Men som tur är pågår mellandagsrean och redan på juldagen inhandlades en ny rakapparat. No more blood framför badrumsspegeln.